Rättslösheten summeras – Problemkalendern #24

Med dagens inlägg avslutas Problemkalendern. Kampanjledningen har i 24 dagar beskrivit varför tolkarna är i behov av skydd, hur den svenska staten och berörda myndigheter har misskött ärendet och på vilket sätt problemet kan lösas.

Behovet av en skyndsam och rättssäker lösning är av största vikt för de kvarlämnade tolkarna i Afghanistan med anledning av det försämrade säkerhetsläget, men även framgent så länge Sverige fortsätter skicka trupp till oroshärdar med ambitionen att stävja mänskligt lidande.

Det första regeringen behöver göra nu är att skrota den ”särskilda ordningen” som upprättades för att bistå tolkarna efter mediala påtryckningar. Den är inte rättssäker och har utsatt tolkarna för lidande och onödiga risker samtidigt som ett 20-tal tolkar har lämnats kvar i Afghanistan på oklara grunder. Sverige kan bistå tolkarna på ett rättssäkert sätt med nu gällande lagstiftning.

Kampanjledningen redogör här för två rättssäkra lösningar:

  • Den svenska ambassaden i Kabul kan utfärda uppehållstillstånd om det anses föreligga ”särskilda skäl för det”. Den möjligheten har ambassaden, det framgår av Migrationsverkets egna föreskrifter. Nog borde ett särskilt skäl vara att den svenska staten inte vill utsätta tolkarna för riskfyllda resor till svenska ambassader utanför Afghanistan? Migrationsverket behöver dock sluta uppmana tjänstemän att inte fråga om tolkarnas skyddsskäl. Att tolkarna är utsatta för hot på grund av samröre med den svenska försvarsmakten är ju skälet till varför de har tagit kontakt med den svenska ambassaden till att börja med.
  • Europakonventionen har gällt som lag i Sverige sedan 1995. Den förpliktigar att tolkarnas fri- och rättigheter måste säkerställas. Att tolkarna kan anses omfattas av konventionen har fastställts i en dom i Migrationsdomstolen. I praktiken innebär domen att tolkarna har rätt att söka asyl i Sverige från Afghanistan, trots att de inte befinner sig i Sverige.

Tolkarna har varit helt avgörande för den svenska försvarsmakten i Afghanistan. Utan tolkarna hade Försvarsmakten inte kunnat göra sitt jobb. Tolkarna är därmed kollegor till svensk myndighetspersonal. Man lämnar inte kollegor efter sig på slagfältet. Punkt.

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver om tolkarna i dag. Lifvendahl summerar den rättslösa hanteringen på ett förtjänstfullt sätt och understryker den hederskodex som är att inte lämna kollegor efter sig på slagfältet.

Screen Shot 2015-12-24 at 09.06.22Screen Shot 2015-12-24 at 08.59.46

”Det rimliga och hedervärda vore att låta tolkarna söka uppehållstillstånd i Sverige på den svenska ambassaden i Kabul, för att tolkarna inte ska behöva genomföra riskfyllda resor till ett tredje land.”

”Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF) bistår aktivt tolkarna genom att samla in pengar till deras advokatkostnader. SVF kräver inte, nota bene, att alla tolkar ska beviljas asyl, för det är inte självklart att alla har asylskäl. Vad de kräver är att de kvarvarande tolkarna som vill och kan visa att de har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten ska få chansen att söka asyl och prövas i enlighet med svensk lag.”

Det är nu hög tid att avföra denna följetång från svensk politik genom att garantera de kvarlämnade tolkarnas lagstadgade rätt till prövning. Socialdemokraterna var kritiska till hanteringen av tolkarna under sin tid i opposition. Nu sitter partiet i regeringsställning och kan lösa problemet.

Regeringen kan slå två flugor i en smäll43 procent av de asylsökande under första veckan i december kom från Afghanistan. 81 procent ensamkommande barn kom från Afghanistan under samma period. Varför tar inte regeringen tillfället i akt att dels säkerställa tolkarnas fri- och rättigheter, dels sätta tolkarna i arbete för att avhjälpa rådande tolkbrist i Sverige?

Det har framgått med all önskvärd tydlighet att vare sig Försvarsmakten eller Migrationsverket klarar av att lösa frågan om tolkarna på egen hand. Myndigheterna är i stort behov av politisk ledning. Sittande regering har alla förutsättningar att lösa problemet. Visa svenska folket att ni klarar av att sätta punkt för den rättsliga röra som alliansregeringen skapade och som de berörda myndigheterna inte förmår avstyra.