Fyra exempel på hur Försvarsmakten har gjort fel

I lördags skrev DN om åtta efterlämnade tolkar som inte fått sina skyddsskäl prövade i samband med avslutad anställning. Det är andra gången på kort tid som kampanjledningen försett DN med trovärdiga uppgifter som visat hur hanteringen av tolkarna har misskötts.

Den förra regeringen, Migrationsverket och Försvarsmakten har hela tiden meddelat att man har gjort så gott man kunnat för att bistå tolkarna, något som kampanjledningen gång på gång har kunnat vederlägga. Lördagens nyhet är inget undantag och visar att Sverige som land inte har varit uppgiften mogen att agera statsmakt i Afghanistan, ett åtagande vars efterdyningar fortfarande skapar huvudbry för berörda myndigheter och den nya regeringen.

Försvarsmaktens uttalande om att samtliga tolkar har fått genomgå säkerhetsbedömningar stämmer alltså inte, åtminstone åtta tolkar har aldrig erbjudits tillfälle att få sina skyddsskäl prövade i samband med avslutad anställning.

Kampanjledningen kan nu visa hur Försvarsmakten har misskött ärendet vid fyra tillfällen:

1. Försvarsmakten har uppmanat tolkar som myndigheten inte har bedömt ha skyddsskäl att ta sig till ett tredje land för att söka asyl.
FM_SMS_offentlig_handling
En uppmaning som Försvarsmakten sedan beklagat sig över i samtal med Sveriges Radio. Bortsett från att resorna är riskfyllda för tolkarna kan inte tolkarna registrera sig själva som kvotflyktingar.

2. Försvarsmakten har i samtal med en lokaltolk hävdat att en asylansökan i Sverige är synonymt med inreseförbud till Afghanistan.falskinfo Ett påstående som är felaktigt och kan inte betraktas som något annat än ett försök att påverka tolkens vilja till att söka asyl i Sverige. Hela dokumentet går att läsa här: FM_dok_felaktigt_om_asyl

3. Överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén sade i samband med årets Folk & Försvar konferens att Försvarsmakten har ”lämnat underlag för samtliga tolkar” till Migrationsverket. Det uppgav han i ett P1-morgon reportage, 08:14 in i klippet. Samma dag kontaktades kampanjledningen av Försvarsmaktens pressekreterare Jesper Tengroth som tydliggjorde att ÖB hade uttryckt sig felaktigt. ÖB åsyftade nämligen de tolkar som redan var i Sverige, inte de tjugotal som lämnats kvar i Afghanistan (se sista uppdatering).

4. Och i lördags fick vi höra hur åtta tolkar inte ens har fått genomgå en säkerhetsprövning, något Försvarsmakten försöker bestrida trots att kampanjledningen har kunnat bevisa motsatsen, vilket fick DN att skriva om nyheten.

Försvarsmaktens ageranden i tolkfrågan riskerar att undergräva förtroendet för myndigheten, något kampanjledningen beklagar. Emellertid kan vi som engagerat oss i denna fråga inte förhålla oss passivt när tidigare kollegor till svensk myndighetspersonal riskerar att fara illa. I synnerhet då den förra regeringen, Migrationsverket och Försvarsmakten konsekvent låter påskina att de har gjort så gott de kunnat och inte vid mindre än tre tillfällen hävdat att de ”löst” tolkfrågan.

Vilken slutsats kan vi dra av lördagens nyhet?

Åtminstone åtta tolkar har inte genomgått en säkerhetsprövning trots Försvarsmaktens försäkran om motsatsen. En uppenbar frågeställning blir då om det finns fler efterlämnade tolkar som inte genomgått en säkerhetsprövning?

En annan fråga är om Försvarsmakten har mage att axla sitt påstående om att brist på kunskap om tolkarna och otillräckliga personalresurser var anledningen till varför flertalet tolkar inte erbjöds tillfälle att genomgå en säkerhetsprövning? Det har myndigheten uppgett vid samtal med chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura under ett möte den 2 oktober 2015. Det framgår i det mötesprotokoll som kampanjledningen har begärt ut av Försvarsmakten:
Möte_JO_och_FM_oktober2015

Dessa uppgifter ger vid handen att flertalet tolkar inte har fått genomgå en säkerhetsprövning och att det därför finns fog för att ytterligare tolkar inte erbjudits denna möjlighet. Därmed finns det fler indicier som pekar på att den lösning förra regeringen skapade med berörda myndigheter, den så kallade ”särskilda ordningen”, inte är rättssäker.

Kampanjledningen rekommenderar därför regeringen att skrota den ”särskilda ordningen” och säkra alla tolkars rätt till prövning. Den makten har regeringen och med hjälp av Migrationsverket kan de se till att så blir fallet. Alla tolkar som vill och som kan visa att de tjänstgjort med den svenska försvarsmakten bör beredas möjlighet att söka asyl.

Ett sådant beslut skulle inte bara gynna tolkarna, det skulle även gynna Försvarsmakten och Migrationsverket som därmed inte skulle behöva granskas av en kampanjledning som konsekvent kunnat leda i bevis hur ärendet har misskötts, med ett potentiellt grusat förtroende för myndigheterna som följd.

En reaktion på “Fyra exempel på hur Försvarsmakten har gjort fel”

Kommentarer inaktiverade.