Felaktigheter i JO-beslut

Våren 2015 JO-anmälde tolkarnas juridiska ombud Försvarsmakten, Migrationsverket och berörda departement i regeringen. Ombuden som representerat en grupp tolkar sedan 2013 ansåg att grundläggande rättssäkerhet hade satts ur spel, vilket föranledde en JO-anmälan.

För två veckor sedan fattade chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura beslut i frågan. Enligt JO har Försvarsmakten och Migrationsverket inte agerat lagstridigt i behandlingen av tolkarna:

”Mot bakgrund av det som Försvarsmakten har redovisat och vad som i övrigt har framkommit i ärendet saknas det underlag för slutsatsen att någon av de anmälda myndigheterna eller företrädare för dessa har agerat på ett sätt som skulle strida mot lag eller annan författning.”

Kampanjledningen avser med detta inlägg tydliggöra felaktigheter i chefsjustitieombudsmannens beslut.

  • Enligt JO blev Försvarsmakten ålagd att identifiera skyddsbehov för lokalanställda ”…i ett mycket sent skede när myndigheten var i färd med att avveckla sitt uppdrag i Afghanistan.”

Screen Shot 2016-05-24 at 21.27.15

Det stämmer inte. Försvarsmakten har haft gott om tid på sig att identifiera skyddsbehov för tolkar. Det hela började i juli 2012 när 24 tolkar skrev till det svenska sektionskansliet i Mazar-e-Sharif och bad om asyl. I december 2012 skrev UD till regeringen och informerade om antalet tolkar i svensk tjänst. Under mars månad 2013 fick Försvarsmakten regeringens uppdrag att snabbutreda säkerhetshot riktade mot tolkar och i juli samma år upprättade berörda myndigheter (Försvarsmakten och Migrationsverket) och departement i regeringen (Justitie-, Utrikes- och Försvarsdepartementet) en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov:

IMG_4139
Bilaga till JO-anmälan, diarienummer: 1922-2015.

Försvarsmakten har således haft över ett och ett halvt år på sig att utreda skyddsbehov för sammantaget fyrtiotal tolkar innan ISAF-insatsen avslutades i december 2014 och formellt övergick i den icke-stridande insatsen RSM.

Det är förvånande att JO anser att Försvarsmakten haft kort om tid att utreda tolkarnas skyddsbehov. Det var ju Försvarsmakten som försåg UD med uppgifter om antalet tolkar som UD rapporterade om i december 2012, två år innan ISAF-insatsen avslutades.

  • JO har inte granskat utpekade departement som var omnämnda i JO-anmälan.

Först efter mediala påtryckningar upprättade den svenska staten en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov. Ordningen bestod i att tolkar som Försvarsmakten bedömde vara i behov av skydd, fick komma till Sverige som kvotflyktingar. I juli 2013 presenterade Försvarsmakten och Migrationsverket gemensamt denna så kallade ”lösning” på tolkfrågan, framtagen av myndigheterna och representanter från Justitie-, Utrikes- och Försvarsdepartementet:

IMG_4138

Varför har inte JO granskat utpekade departement i regeringen?

För att Försvarsmakten ansåg att det saknades en politisk vilja ”…att inrätta ett mer ändamålsenligt system för att tillgodose de lokalanställdas behov av skydd.”

Screen Shot 2016-05-25 at 00.26.14

Av någon outgrundlig anledning fråntar det därmed den roll regeringen spelat i sakfrågan. Berörda departement har ingått i en arbetsgrupp tillsammans med myndigheterna och tagit fram en ”lösning” som fortfarande, snart fyra år efter att ärendet påbörjades, inte har löst tolkfrågan. Att myndigheterna har ålagts att lösa frågan inom gällande lagstiftning undanröjer inte regeringens delaktighet i förfarandet.

  • Den ”särskilda ordningen” nämns inte trots att den har ansetts vara rättsosäker och förorsakat stort lidande för tolkar som inte inkluderats i förfarandet.

Efter samtal med Försvarsmakten har tvivel rests kring upprättandet av en särskild ordning för att bistå tolkar, myndigheterna har i stället hänvisats till att hitta en lösning inom befintliga system:

Screen Shot 2016-05-24 at 22.13.01

Syftet med UNHCR:s kvotflyktingprogram har aldrig varit att lösa svenska utrikespolitiska statsangelägenheter. Programmet är framtaget av FN och administreras av FN:s flyktingorgan UNHCR för att hjälpa människor ur akuta krissituationer.

Dessutom, alldeles oberoende av det olämpliga i att ett FN-organ tas i anspråk för att lösa nationella angelägenheter, har både statsråd och myndighetsföreträdare bekräftat upprättandet av en särskild ordning.

Tobias Billström, migrationsminister under alliansregeringen, skrev följande om förfarandet i Svenska Dagbladet:  ”Att stödja de tolkar och andra lokalanställda som har bistått den svenska styrkan i Afghanistan är viktigt och från regeringens sida har vi därför säkerställt att det finns en ordning, baserad på individuella lösningar, för att bistå de personer som har stöd- och skyddsbehov.”

Vidare skriver Försvarsmakten om förfarandet i en brevväxling med de juridiska ombuden:

Screen Shot 2016-05-24 at 22.22.45

Menar JO att det inte har upprättats en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov?

Tolkar som Försvarsmakten inte inkluderat i den ”särskilda ordningen” har uppmanats, av myndigheten, att på egen hand söka sig utomlands för att bli del av förfarandet:

FM_SMS_offentlig_handling

En uppmaning som Försvarsmakten har beklagat sig över och som är felaktig eftersom tolkarna inte kan registrera sig som kvotflyktingar utan måste presenteras för Migrationsverket av UNHCR eller en svensk utlandsbeskickning.

Försvarsmakten har i samtal med en tolk hävdat att en asylansökan i Sverige är synonymt med inreseförbud till Afghanistan: falskinfoEtt uttalande som är felaktigt och kan inte betraktas som något annat än ett försök att påverka tolkens val att söka skydd i Sverige. Hela dokumentet går att läsa här: FM_dok_felaktigt_om_asyl.

Migrationsverket fortsätter att uppmana tolkar, som inte har inkluderats i förfarandet, att företa riskfyllda resor till Indien, Pakistan eller Iran för att ansöka om skydd i Sverige. Samtidigt har Migrationsverkets stabsjurist instruerat tjänstemän på svenska ambassader att inte ställa frågor om tolkarnas skyddsbehov.

Tolkar har blivit frihetsberövade och deporterade till Afghanistan efter att ha hörsammat Försvarsmaktens rekommendationer. Migrationsverket uppmanar tolkar att företa onödiga och riskfyllda resor till ett tredje land när det, enligt Migrationsverkets egna föreskrifter, är möjligt för tolkarna att söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul.

Det är anmärkningsvärt att JO anser att det saknas underlag ”…för slutsatsen att någon av de anmälda myndigheterna eller företrädare för dessa har agerat på ett sätt som skulle strida mot lag eller annan författning.” Bara underlaget i detta inlägg visar hur tolkarnas fri- och rättigheter har åsidosatts, rättigheter som har grund i Europakonventionen, en svensk lag sedan 1995.