Angående avbrutna evakueringen i Kabul

Meddelande:

Vi vill tacka alla de tjänstemän i utrikesförvaltningen och Försvarsmakten som gjort sitt bästa för att evakuera lokalanställd afghansk personal. Evakueringen kom igång sent under kaotiska förhållanden. Vi är övertygade om att ni har gjort allt vad som stått i er makt.

Nu avbryts evakueringen på grund av att säkerhetsläget förvärrats. Det är ett riktigt beslut.

Tyvärr betyder detta att ett flertal lokalanställda, fler än bara tolkar, blir kvar i landet.

Vi vill påminna allmänheten om att tid har funnits att bistå alla tidigare lokalanställda tolkar som arbetat för den svenska försvarsmakten under åren 2002–2014. 

Vi gjorde problemet känt för allmänheten våren 2013. Det har således funnits gott om tid att lösa problemet. Att flertalet lokalanställda nu inte kan undsättas beror på flera års försummelser från svensk sida.

Vi förutsätter emellertid att dagens beslut inte betyder att regeringen och myndigheterna slutar att arbeta för att ge före detta lokalanställda skydd i Sverige. De lokalanställda befinner sig i en situation som idag är värre än vad den varit någonsin tidigare. 

Evakuering via flygplatsen i Kabul är inte längre möjlig, men det betyder inte att Afghanistan kommer att vara ett land med slutna gränser. Det kommer att finnas nya vägar ut ur landet. Sverige bör bistå kvarlämnade tolkar och övriga lokalanställda att komma i säkerhet.

För mer information:

Callis Amid

073-685 56 64

Stefan Olsson

073-995 72 00

www.tolkarna.se

Namnlista överlämnad till Försvarsmakten

Vi som står bakom kampanjen ”Tolkarna” vill meddela följande:

I och med att regeringen informerat om att svenska myndigheter ska identifiera vilka lokalanställda som kan vara i behov av svenskt skydd, nu när talibanerna tagit över regeringsmakten i Afghanistan, har vi lämnat över en lista med namn som vi har kontakt med till Försvarsmakten.

Vi har under de senaste åren haft kontakt med en grupp om tjugotalet lokalanställda tolkar som tjänstgjort tillsammans med svenska styrkor under åren 2002-2013.

Av förklarliga skäl är det nu fler lokalanställda även i andra yrkeskategorier som hört av sig, och vi överlämnar såklart även namnen på dem till myndigheterna.

Listan omfattar 93 namn exklusive familjemedlemmar.

Kampanjen ”Tolkarna” har haft som mål att svenska myndigheter ska pröva lokalanställda tolkars skyddsskäl i enlighet med gällande svensk rätt.

Vi är tacksamma för det stöd som allmänheten har visat. Vi vill också rikta ett särskilt tack till de enskilda jurister, veteraner och privatpersoner som engagerat sig. Ett varmt tack riktas även till Sveriges Veteranförbund.

Nu återstår en riskfylld evakuering. Vi förlitar oss på att de svenska myndigheterna kommer att klara denna uppgift.

För mer information:

Callis Amid, 073-685 56 64

Stefan Olsson, 073-995 72 00

Vi JO-anmäler Utrikesdepartementet – Problemkalendern #23

I går anmälde vi Migrationsverket till Justitieombudsmannen. I dag anmäler vi Utrikesdepartementet.

Under våren 2016 har den svenska ambassaden i Kabul vägrat att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd, författade av personer som har tjänstgjort som lokalanställda tolkar för den svenska försvarsmakten i Afghanistan.

Vi menar att Utrikesdepartementet har, genom den svenska ambassaden i Kabul, agerat på ett sätt som strider mot hur en svensk förvaltningsmyndighet ska agera enligt Förvaltningslagen. Som framgår av TT i Svenska Dagbladet har tjänstemän på ambassaden vägrat att ta emot ett flertal skyddssökande tolkars skriftliga ansökningar om uppehållstillstånd.

Därutöver har Migrationsverket bett ambassaden om hjälp att handlägga ett tillståndsärende som rörde en tidigare anställd lokaltolk efter att Migrationsdomstolen återförvisat ärendet till Migrationsverket.

Migrationsdomstolen gjorde nämligen bedömningen att ambassaden har möjlighet att ”ta emot och utreda ett tillståndsärende om den bedömer att det finns särskilda skäl för det”, i enlighet med Migrationsverkets föreskrifter:

Den 10 mars 2016 svarade ambassaden att den inte hade möjlighet att handlägga migrationsärenden eftersom tjänstemännen saknade ”resurser, erfarenhet och kompetens avseende dessa ärenden”.

Sammantaget anser vi att tjänstemän på ambassaden i Kabul har agerat på ett sätt som strider mot Förvaltningslagens fjärde och tionde paragraf. Utrikesdepartementets personal har inte varit behjälpliga vid myndighetsutövning mot enskild. Utrikesdepartementets personal har nekat ett flertal tolkar möjligheten att inkomma med handlingar.

Agerandet strider mot hur en förvaltningsmyndighet ska förhålla sig till enskild. Därför väljer vi nu att anmäla Utrikesdepartementet till riksdagens ombudsmän.

Vi JO-anmäler Migrationsverket – Problemkalendern #22

Idag anmäler vi Migrationsverket till Justitieombudsmannen på grund av att verket i smyg har försökt påverka Migrationsdomstolen i ett fall som handlar om fyra afghanska tolkar som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket har inte spelat med öppna kort. Justitieombudsmannen måste därför som oberoende part gå in och granska vad som har hänt.

Frågan om hur Sverige ska göra med de tolkar som försvarsmakten anlitade i Afghanistan under åren 2002 till 2014 har fortfarande inte kommit till ett slut. Alltjämt kämpar ett 20-tal tolkar för sin rätt att få skydd i Sverige. De kan alla visa att de har tjänstgjort för den svenska försvarsmakten och lever under hot i sitt hemland eftersom de ses som förrädare av talibanerna.

I mars i år lyckades tre av dessa tolkar få permanent uppehållstillstånd i Sverige beviljat av Migrationsdomstolen i Malmö. Domstolen menade att tolkarna hade en ”särskild anknytning” till Sverige i enlighet med utlänningslagen 5 kap. 3a §, tredje stycket, punkt 3, och Europakonventionen.

Domen gick emot Migrationsverket som upprepade gånger försökt neka tolkarna uppehållstillstånd.

Att en myndighet förlorar i en domstol är inget anmärkningsvärt i sig, om det inte vore för att verket i sista stund försökt påverka domstolen helt utanför den normala juridiska processen.

Redan i våras kunde Dagens Nyheter (10/6) rapportera att en stabjurist på Migrationsverket kommit på oanmält besök till chefsrådmannen som hade hand om målet ett par dagar innan det skulle avgöras. Stabjuristen berättade för chefsrådmannen att hon hade säkerhetsklassad information i ärendet och att SÄPO måste kopplas in innan målet avgjordes. Vilken information det rörde sig om ville hon inte avslöja och hon hade inte informerat tolkarnas advokater om att denna typ av information skulle finnas. Stabjuristen var vid tillfället inte heller verkets sakförande jurist i målet.

Migrationsverket har självt låtit utreda det inträffade. En advokatfirma fick uppdraget som konstaterade att agerandet hade varit i strid med det normala juridiska förfarandet. Men en internutredning beställd av ledningen för Migrationsverket räcker givetvis inte som granskning, utan här krävs att en oberoende part tar sig an ärendet.

Till saken hör också att Migrationsverkets generaldirektör tidigare uttalat att han anser att Migrationsdomstolens tolkning av lagen är felaktig, och han har också sagt att han inte anser att domstolens avgörande är prejudicerande (SvD 17/4 2015). Det finns därför goda skäl att tro att verkets stabjurist har agerat i överensstämmelse med generaldirektörens vilja, och att skulden för det inträffade inte ska läggas helt på en enskild tjänsteman.

Det är mycket sorgligt att frågan om de afghanska tolkarna fortsätter att vara olöst. Ytterst vilar ansvaret på regeringen. Tack vare Migrationsdomstolens avgörande från den 7 mars i år finns det lagliga möjligheter för tolkarna att få sitt behov av skydd prövat av svenska myndigheter. Men för tillfället tvistar Migrationsverket och Utrikesdepartementet om hur ärendena ska hanteras, och ingenting händer.

Samtidigt förvärras säkerhetsläget i Afghanistan för var dag som går och de tolkar som gjorde viktiga insatser för den svenska försvarsmakten riskerar att fångas in och dödas av talibanerna. Är det verkligen så här Sverige vill bli ihågkommet? Som ett land som lämnar myndighetskolleger i händerna på självutnämnda skarprättare?

Regeringen kan lösa tolkfrågan redan i dag – Problemkalendern #21

Regeringen kan lösa tolkfrågan redan i dag, om den vill. Med anledning av justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons (S) uttalande, kör kampanjledningen repris på fjolårets inlägg där inte mindre än fyra lösningar presenteras.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson har sagt att regeringen inte tänker göra någonting för att tolkarna ska få sina skyddsskäl prövade. Johansson motiverar sitt beslut med att Försvarsmakten gjorde bedömningen att tolkar som lämnades kvar, inte var i behov av skydd. Och Johansson ser ingen anledning att överpröva Försvarsmaktens beslut. Statsrådet påpekar även att lagen (regeringsformen) förhindrar regeringen från att bestämma i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild. I klartext, regeringen tänker inte hjälpa tolkarna.

Men de tolkar som lämnades kvar fick inte sina skyddsskäl prövade. Den svenska statens ”lösning” var inte på plats förrän juli 2013. Därför fick bara tolkar som tjänstgjorde mellan 2013 och 2014 komma till Sverige. De tolkar som hade tjänstgjort mellan 2002-2013 fick inte sina skyddsskäl prövade och lämnades sedermera kvar i Afghanistan när Sverige avslutade ISAF-insatsen 2014.

Och detta tycks justitie- och migrationsminister Morgan Johansson inte förstå. Försvarsmaktens bedömning har bara gällt för hälften av tolkarna. Den andra halvan har inte varit föremål för någon bedömning av Försvarsmakten inom ramen för statens ”lösning”.

Vad kan regeringen då göra för att bistå tolkarna och vad finns det för lagrum som kan användas? Kampanjledningen redogör för detta genom fjolårets inlägg härnedan.

***

Från kampanjens sida har vi alltid hävdat att allt trassel omkring de afghanska tolkarna skulle kunna vara löst imorgon om regeringen bestämde sig för det. Regeringens befogenheter när det gäller att bevilja utlänningar uppehållstillstånd är nämligen betydligt större än vad den har velat påskina.

Som vi har berättat om tidigare låste sig frågan när förutvarande migrationsministern slog fast att tolkarna fick söka asyl på samma sätt som alla andra. Den gällande linjen efter det blev att till intet pris avvika från regeln om att ansökan om uppehållstillstånd endast ska sökas på svensk mark. Det är det som har orsakat allt trassel med den ”särskilda ordningen” och att frågan efter tre år ännu inte fått en rättsäker och tillfredsställande lösning.

Nu finns det dock inte mindre än fyra möjligheter med gällande lagstiftning att lösa problemet. Utlänningslagen säger:

5 kap. 2 §: ”Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).”

5 kap. 3a §: ”När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas en utlänning som…på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.”

5 kap. 20 §: ”Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.”

23 kap. 3 §: ”Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla utlänningars: 1. inresa och vistelse i landet…”

Läs JO-anmälan där advokaterna David Loveday och Ulf Öberg listar de aktuella lagrummen.

Den sista paragrafen är kanske den mest intressanta: ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i”. Har Sverige varit i krig? Ja, i Afghanistan. Sverige har haft 200 år av fred här hemma, men varit i krig i andra länder. Just nu är vi exempelvis i krig i Mali och Irak.

Med hjälp av 23 kap. 3 § kan regeringen således besluta att tolkarna får resa in i Sverige där de sedan kan söka asyl hos Migrationsverket på vanligt sätt. Staten har ju aldrig nekat dem att söka asyl, bara nekat dem att söka asyl medan de befinner sig i Afghanistan.

Problemet kan alltså lösas omedelbart. Regeringen kan besluta om att tolkarna får resa in i Sverige på grund av att de deltagit i ett krig som Sverige har varit indraget i. Därefter kan en helt vanlig asylprocess påbörjas.

Tolkfrågan 2.0 – Problemkalendern #20

Om svenska staten inte tar sig i kragen och reder ut vad som ska gälla för lokalanställda tolkar som tjänstgör med den svenska försvarsmakten, kommer vi inom kort ha en ny situation där en grupp tolkar undrar varför de inte får någon hjälp av Sverige. Sverige agerar just nu i Mali, Irak och … Afghanistan. Ja, ni läser rätt. Sverige har fortfarande trupp i Afghanistan som använder sig av lokalanställda tolkar.

Som vi har berättat om tidigare har företrädare för regeringen och myndigheterna mer än en gång förklarat att tolkfrågan är löst en gång för alla. Det var också budskapet från migrationsminister Morgan Johansson i den interpellationsdebatt som hölls i juni i år. Frågan var hanterad och avslutad. Något mer kunde inte göras.

Från kampanjledningens sida har vi frågat hur ett problem som återkommer gång på gång kan vara löst, och vi vill varna för att även om regeringen verkligen tycker att den har gjort allt som står i dess makt och att vi som bråkar om saken skulle vara gnälliga, kommer problemet att återkomma om staten aldrig bestämmer sig för vad som ska gälla.

Den ”lösning” som regeringen stöder sig på (som alltså lämnade hälften av tolkarna i sticket) är en tillfällig konstruktion som man kallade för ”den särskilda ordningen”. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp bestående av justitiedepartementet, försvarsdepartementet, utrikesdepartementet, Migrationsverket och Försvarsmakten. Den fick i uppdrag att ”lösa” problemet men inte att skapa en fast ordning för hur Sverige ska bistå lokalanställd personal.

När nu Sverige har trupp i extremt farliga områden som Mali och Irak, och återigen är beroende av lokaltolkar och annan lokalt anställd personal, lär därför tolkfrågan komma tillbaks. Ironiskt nog fortsätter också Sverige att anställa tolkar i Afghanistan eftersom vi deltar i ISAF:s efterföljare Resolute Support Mission. Vi håller alltså just nu på med att fylla på med ännu några afghanska tolkar som kan komma att behöva hjälp.

Frågan har diskuterats av Veteranutredningen som leddes av Allan Widman (L). Här är förslaget att Sverige behöver en permanent ordning för hur vi ska ta hand om lokalanställd personal.

SOU 2014:27, s. 488.

Förslaget är alltså att Sverige ska ta ett arbetsgivaransvar även för sin lokalanställda personal. Det kan tyckas rimligt för ett land som är noga med att kräva ansvarstagande arbetsgivare. Men hur ska det gå till? Hur ska regeringen kunna lägga ett förslag som säger att myndigheterna måste ta ansvar för lokalanställd personal när den inte vill ta sitt arbetsgivaransvar för de tolkar som Sverige redan har haft i tjänst?

Utrikesdepartementet riskerar en JO-anmälan – Problemkalendern #19

Den svenska ambassaden i Kabul vägrar att ta emot tolkarnas ansökningar om uppehållstillstånd. Flera skyddssökande tolkar har blivit nekade i dörren efter att ha genomfört en riskfylld resa genom Afghanistan.

Men får ambassaden vägra att ta emot ansökningshandlingar? Är det förenligt med svensk lagstiftning? Svaret är Nej.

Den svenska ambassaden i Kabul är en del av Utrikesdepartementet (UD). UD är både ett departement och en förvaltningsmyndighet. Som förvaltningsmyndighet har UD att rätta sig efter Förvaltningslagen (1986:223).

Och enligt Förvaltningslagens fjärde paragraf ska förvaltningsmyndigheter vara behjälpliga vid myndighetsutövning mot enskild.

Till och med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S), som inte tänker göra någonting för att bistå tolkarna, har sagt att ambassaden har skyldigheter gentemot tolkarna:

”Om en person skulle vända sig till en svensk ambassad i syfte att söka asyl i Sverige är ambassaden skyldig att ta emot ansökan och sända den vidare till Migrationsverket för beslut.”

Den svenska ambassaden i Kabul har även ansetts vara rätt instans för att ta emot ansökningar. Det framgår av Migrationsverkets föreskrift (MIGRFS07/2015).

 

Migrationsverket har därför bett ambassaden att ta emot ansökningar. Men ambassaden har vägrat och sagt att den inte har kompetens att handlägga tillståndsärenden eller läsa afghanska dokument.

Utrikesdepartementet har alltså vägrat att pröva tillståndsärenden enligt Migrationsverkets föreskrift och har heller inte velat ta emot tolkarnas ansökningshandlingar, vilket strider mot hur en svensk förvaltningsmyndighet ska agera enligt Förvaltningslagen.

Det finns därför tillräckligt med underlag för att JO-anmäla Utrikesdepartementet. Myndigheten följer inte svensk lagstiftning. Det anser även riksdagsledamot Maria Weimer (L) som avslutar sin interpellation riktad till utrikesminister Margot Wallström (S) med följande mening:

”Det är uppenbart att lagen inte följs av tjänstemän på Utrikesdepartementet. Det framgår av Migrationsverkets föreskrift att ambassaden i Kabul är rätt instans för tolkarna att vända sig till.”

Därför gör regeringen fel – Problemkalendern #17

Regeringen har inte gjort någonting för att hjälpa de tolkar som Sverige har lämnat i Afghanistan. Varför? Socialdemokraterna var ju kritiska till hanteringen av tolkarna i opposition. Partiet skrev till och med två motioner för att bistå tolkarna.

Men väl i regeringsställning har partiet och regeringen inte lyft ett finger i frågan. Försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) valde därför att interpellera justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) den 14 juni i år.

Interpellationsdebatten lämnar tyvärr mycket att önska och visar att regeringen inte har satt sig in i frågan. Kampanjledningen reder ut besticken och ger exempel på brister i regeringens anföranden.

1. De tolkar som har lämnats kvar har inte fått sina skyddsskäl prövade. Mellan 2002 och 2014 kom 40-talet tolkar att tjänstgöra med den svenska försvarsmakten i Afghanistan. De tolkar som har fått komma till Sverige har alla tjänstgjort mellan 2013 och 2014. Tolkar som arbetade mellan 2002 och 2013 fick inte sina skyddsskäl prövade av Försvarsmakten och lämnades sedermera kvar i Afghanistan när Sverige avslutade ISAF-insatsen 2014. Det är dessa tolkar som kampanjen ”Tolkarna” nu synliggör och försöker säkra prövningstillfällen för.

Varför fick inte tolkar som arbetade mellan 2002 och 2013 sina skyddsskäl prövade av Försvarsmakten? Svaret dröjde länge på sig men till slut förklarade Försvarsmakten att det berodde på personalbrist, att myndigheten saknade nödvändigt underlag och till slut också att Säkerhetsskyddslagen inte medgav prövningstillstånd för tidigare anställd personal.

Ändå säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att: “Det var den bedömningen som Försvarsmakten gjorde vid det tillfället. Jag kan inte gå in och överpröva Försvarsmaktens bedömning, det ska jag inte göra.”

Men Försvarsmakten har inte ens utrett om tolkar som tjänstgjorde mellan 2002-2013 hade något skyddsskäl eller inte. De tjugotalet tolkar som kampanjen försöker bistå har alla tjänstgjort mellan 2002-2013 och därmed inte varit föremål för Försvarsmaktens bedömning. Det är därför de har lämnats kvar i Afghanistan.

2. Under interpellationens anföranden visar statsrådet Johansson prov på stor okunskap när det kommer till hur tolkarnas vardag såg ut och varför just de har utsatts för större risker. Han säger: ”Och varför ska vi bara prata om tolkar? Varför inte assistenter eller chaufförer eller andra lokalanställda?”

Svaret är enkelt. Tolkarna har stått sida vid sida med svenska soldater och tagit samma risker. När svenskar har varit i strid så har även tolkarna varit i strid. När svenska soldater har skadats och stupat har också tolkar skadats och stupat.

Förstår inte justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att tolkarna har tagit mycket större risker än vad annan lokalanställd personal såsom kockar och byggnadsarbetare har tagit?

Regeringen behöver nu förhålla sig till att Sverige har lämnat ett tjugotal tolkar efter sig i Afghanistan. De har lämnats i Afghanistan enbart på grund av att de inte har fått sina skyddsskäl prövade, något Försvarsmakten sent omsider har sagt bero på begränsningar i nuvarande lagstiftning.

Men ingen lag behöver ändras. Ingen gräddfil behöver öppnas. Det enda regeringen behöver göra är att instruera sina underlydande myndigheter att följa svensk lagstiftning. Tolkarna kan söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul eftersom Europakonventionen och utlänningslagen 5 kap. 3 a § tredje stycket har funnits vara tillämplig. Det framgår till och med av Migrationsverkets föreskrift att ambassaden är rätt instans.

Men ambassaden har vägrat att ta emot tolkar som har försökt söka skydd och inte heller prövat tillståndsärenden som Migrationsverket bett dem göra. De har gjort att Migrationsverket och Utrikesdepartementet har hamnat i luven på varandra, vilket tydliggör varför regeringen behöver instruera myndigheterna i frågan.

Statsminister Stefan Löfvén Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Regeringen tycks också ha glömt var den har stått i tolkfrågan. När Socialdemokraterna var i opposition uttryckte sig Stefan Löfven mycket kritiskt:

”Jag begriper det inte. Jag tycker att det är omoraliskt. Här har vi människor som har arbetat i Sveriges tjänst i ett sådant här tufft uppdrag och tar uppenbart stora risker om de är kvar. Vi har ett moraliskt ansvar att se till att de kommer väl ut ur detta.”

Var detta bara tomma ord från Sveriges nuvarande regeringschef?

Tidigare minister KU-anmäld i tolkfrågan – Problemkalendern #15

Det senaste i tolkfrågan är att riksdagsledamoten Niclas Malmberg (MP) har anmält den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M) till Konstitutionsutskottet (KU). Det uppgav Malmberg på sin blogg igår.

Till vänster: Tobias Billström (M) Till höger: Niclas Malmberg (MP)

Malmberg anmäler det tidigare statsrådet eftersom han menar att det finns underlag som tyder på att Billström, under sin tid som migrationsminister i alliansregeringen, kontrollerat hur enskilda myndigheter har agerat i tolkfrågan.

Malmberg anser att det finns fog för att Billström har gjort sig skyldig till ministerstyre. Ministerstyre är förbjudet i Sverige och innebär att en minister bestämmer hur en eller flera myndigheter ska handlägga enskilda ärenden.

Malmberg grundar sin anmälan på en mejlkorrespondens mellan Migrationsverket och Utrikesdepartementet och ett samordnat uttalande i media några dagar senare där migrationsministern och Migrationsverket medverkar.

I mejlet skriver Migrationsverkets dåvarande rättschef Lennart Kostalainen att regeringen måste ”fatta ett politiskt beslut” och förväntar sig att regeringen ”ger klarsignal” för att Utlänningslagen ska kunna tas i anspråk för att hjälpa tolkarna. Det framgår av den JO-anmälan som har lämnats in av tolkarnas advokater:

Några dagar senare, den 30 juli 2012, uttalar sig både migrationsminister Tobias Billström och Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson i media.

Billström säger: ”Jag tycker att det skulle vara helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det.”

Migrationsverket säger: ”Vi har inte mandat eller befogenheter att besluta i sådana här frågor, det måste upp på högsta nivå.”

Migrationsverkets mejl och uttalande är häpnadsväckande. Både rättschefen och presschefen menar att de behöver klartecken från regeringen. Men Migrationsverket ska inte fråga regeringen om lagen ska användas eller inte utan bara följa den.

Det tidigare statsrådet Tobias Billström hade heller inte rätt att bestämma hur Migrationsverket skulle ha agerat i ärenden som rörde tolkarna. Och i enlighet med vad riksdagsledamoten Niclas Malmberg skriver är det möjligt att Billströms uttalande den 30 juni har föregått den kommande myndighetsprövningen.

Det finns alltså tillräckligt med underlag för att man ska misstänka att Billström givit order om hur myndigheterna ska hantera tolkarnas ansökningar. Har detta skett är det ett fall av ministerstyre, vilket är förbjudet i Sverige.

Kampanjledningen kommer följa KU-anmälan och gläds över att fler riksdagspartier engagerar sig i frågan.

— Uppdatering kl. 13.52 —

Nu är anmälan upplagd på riksdagens hemsida. KU-anmälan mot den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M) kan läsas här.

Ny interpellation som svar på ambassadens ovilja att hjälpa tolkarna – Problemkalendern #13

Det finns ett enkelt sätt att lösa tolkfrågan och det är att låta tolkarna söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul. Men den svenska ambassaden vill inte ta emot tolkarnas ansökningar om uppehållstillstånd. Ambassaden menar att de inte har kompetens att läsa afghanska handlingar, vilket kan tyckas märkligt för en ambassad i Afghanistan.

Det är vad ambassaden (läs Utrikesdepartementet) har uppgett som skäl till Migrationsverket som vill att ambassaden ska ta emot ansökningar om uppehållstillstånd.

Kampanjledningen har kunnat visa hur myndigheterna har bollat frågan till varandra eftersom varken Utrikesdepartementet eller Migrationsverket vill ansvara för tolkarnas rätt att ansöka om uppehållstillstånd. Migrationsverket och Utrikesdepartementet har därför hamnat i luven på varandra.

I dagsläget söker båda myndigheterna med ljus och lykta efter politisk vägledning eftersom de inte vet hur de ska handlägga ärendena. Det är också varför vi från kampanjledningens sida hela tiden har sagt att regeringen behöver instruerar sina underlydande myndigheter i frågan.

I samband med Migrationsdomstolens laga kraft vunna dom från i mars i år blev det klart att tolkarna kan ansöka om uppehållstillstånd. Ett flertal tolkar genomförde därför en riskfylld resa genom Afghanistan för att ta sig till Kabul och den svenska ambassaden. Med sig hade de anställningskontrakt och rekommendationsbrev som intygade att de hade tjänstgjort med den svenska försvarsmakten, underlag som hade kostat dem livet i fall de blivit stoppade av det regeringsfientliga motståndet. Men när de väl kom fram släpptes de inte in. Ambassaden vägrade helt enkelt att emot dem. Detta trots att Migrationsverket instruerat ambassaden att ta emot ansökningar. Detta trots en laga kraft vunnen dom i Migrationsdomstolen som säger att tolkarna kan ansöka om uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul.

Utrikesdepartementets agerande strider mot svensk lagstiftning och Migrationsverkets föreskrifter. Riksdagsledamoten Maria Weimer (L) har därför interpellerat utrikesminister Margot Wallström (S) för att ta reda på om Wallström har för avsikt att vidta några åtgärder mot ambassaden i Kabul.

Weimer skriver:

” Det är uppenbart att lagen inte följs av tjänstemän på Utrikesdepartementet. Det framgår av Migrationsverkets föreskrift att ambassaden i Kabul är rätt instans för tolkarna att vända sig till. Därtill finns det anledning att påpeka att en svensk förvaltningsmyndighet inte har rätt att neka en enskild att lämna en handling till myndigheten.”

Interpellationen ska besvaras den 19 december. Vi hoppas att regeringen nu tar tillfället i akt att lösa tolkfrågan genom att instruera ambassaden i Kabul att följa svensk lagstiftning och ta emot tolkarnas ansökningar om uppehållstillstånd.