Fyra paragrafer som regeringen kan använda – Problemkalendern #9

Från kampanjens sida har vi alltid hävdat att allt trassel omkring de afghanska tolkarna skulle kunna vara löst imorgon om regeringen bestämde sig för det. Regeringens befogenheter när det gäller att bevilja utlänningar uppehållstillstånd är nämligen betydligt större än vad den har velat påskina.

Som vi har berättat om tidigare låste sig frågan när förutvarande migrationsministern slog fast att tolkarna fick söka asyl på samma sätt som alla andra. Den gällande linjen efter det blev att till intet pris avvika från regeln om att ansökan om uppehållstillstånd endast ska sökas på svensk mark. Det är det som har orsakat allt trassel med den ”särskilda ordningen” och att frågan efter tre år ännu inte fått en rättsäker och tillfredsställande lösning.

Nu finns det dock inte mindre än fyra möjligheter med gällande lagstiftning att lösa problemet. Utlänningslagen säger:

5 kap. 2 §: ”Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).”

5 kap. 3a §: ”När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas en utlänning som…på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.”

5 kap. 20 §: ”Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.”

23 kap. 3 §: ”Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla utlänningars: 1. inresa och vistelse i landet…”

Läs JO-anmälan där advokaterna David Loveday och Ulf Öberg listar de aktuella lagrummen.

Den sista paragrafen är kanske den mest intressanta: ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i”. Har Sverige varit i krig? Ja, i Afghanistan. Sverige har haft 200 år av fred här hemma, men varit i krig i andra länder. Just nu är vi exempelvis i krig i Mali och Irak.

Med hjälp av 23 kap. 3 § kan regeringen således besluta att tolkarna får resa in i Sverige där de sedan kan söka asyl hos Migrationsverket på vanligt sätt. Staten har ju aldrig nekat dem att söka asyl, bara nekat dem att söka asyl medan de befinner sig i Afghanistan.

Problemet kan alltså lösas omedelbart. Regeringen kan besluta om att tolkarna får resa in i Sverige på grund av att de deltagit i ett krig som Sverige har varit indraget i. Därefter kan en helt vanlig asylprocess påbörjas.

Tolken som blev fängslad och deporterad – Problemkalendern #8

Jawid var en lokaltolk som hörsammade Försvarsmaktens rekommendation att resa utomlands för att söka asyl. Han var nämligen, på oklara grunder, inte en av de 21 tolkar som fått komma till Sverige som kvotflyktingar. Det slutade med att Jawid och hans höggravida fru blev fängslade i Nepal och deporterade till Afghanistan.

Förra året skrev Johanne Hildebrandt utförligt om Jawids öde och publicerade en film som visade Jawid och svenska styrkor i en stridssituation.

I filmen ser man hur Jawid (höger i bild, 30 sekunder in i filmen) duckar för kulor som viner omkring honom. Detta är samme Jawid som sedan frihetsberövas i Nepal tillsammans med sin havande fru.

Men varför behövde Jawid resa till Nepal för att söka asyl?

2013 inrättade den svenska staten motvilligt en ”särskild ordning” för att bistå de tolkar som ansågs vara i behov av skydd på grund av det arbete de genomfört tillsammans med den svenska försvarsmakten i Afghanistan. Ett led i detta var att registrera tolkar som kvotflyktingar. Men kvotflykting kunde tolkarna inte bli i Afghanistan, det förutsatte att tolkarna befann sig i ett land utanför Afghanistan.

Vad Försvarsmakten har underlåtit att nämna vid samtal med tolkar som har uppmanats att resa utomlands, är att en privatperson inte kan registrera sig som kvotflykting. I fallet med tolkarna, måste en svensk beskickning (Utlandsmyndighet) presentera individen i fråga för FN:s flyktingorgan, UNHCR.

Försvarsmakten och Migrationsverket har varit delaktiga i skapandet av den ”särskilda ordningen”. Därför borde den svenska försvarsmakten vara väl insatt i de förbehåll som måste realiseras för att en tolk ska kunna registreras som kvotflykting.

Men detta har Försvarsmakten alltså inte varit. I stället har myndigheten rekommenderat flertalet tolkar att företa en farlig resa till ett land utanför Afghanistan, på egen bekostnad.

SMS:et här nedan är en offentlig handling och har tillhandahållits av Försvarsmakten på begäran av kampanjledningen. Uppmaningen i SMS:et är riktat till en annan tolk men bekräftar att myndighetspersonal rekommenderat tolkar att företa en resa som var dömd att misslyckas på förhand.

FM_SMS_offentlig_handling

Vilka har då drabbats av Försvarsmaktens rekommendationer?

Tolkarna. Försvarsmaktens uppmaning omnämns även i den upprättade JO-anmälan:
nepal

Det finns fler fall som Jawids där tolkar frihetsberövats och fängslats. Tolkar som på oklara grunder inte ingått i svenska statens ”särskilda ordning” och som därför rådfrågat en tidigare arbetsgivare vars inkompetens har försatt dem i än större fara.

Nuvarande regering kan lösa problemet. Medan regeringen fortsätter tiga, försämras säkerhetsläget i Afghanistan. Tolkar som är utsatta för hot känner sig än mer hotade vilket ökar sannolikheten för liknande resor som Jawid genomförde. En resa som slutade med att Jawid och hans höggravida fru blev fängslade i Nepal och deporterade tillbaka till den osäkra tillvaro de försökte fly ifrån.

Frågan som har lösts tre gånger – Problemkalendern #7

Hur många gånger kan man slutligt lösa en politisk fråga? Ja, uppenbarligen mer än en gång. I alla fall har våra myndigheter inte vid mindre än tre tillfällen högtidligen förklarat att tolkfrågan äntligen har fått sin lösning.

Första gången var sommaren 2013. Efter det mediatryck som uppstått i början av våren tillsatte regeringen en arbetsgrupp med företrädare för Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och Migrationsverket. Det var denna grupp som ”löste” problemet med att skapa den ”särskilda ordningen”.

2013juli

Därefter var det tyst under lång tid. Ingen visste vad som hände. Frågan fortsatte att debatteras. Men strax före jul meddelade migrationsminister Tobias Billström på sin Facebooksida att problemet var ”löst” igen.

2013december

Nu var det dock inte alla som var övertygade om att Billströms besked var korrekt. Myndigheterna ville inte berätta hur många tolkar det rörde sig om. Det sades inte vara möjligt av sekretesskäl.

Ett antal afghanistanveteraner gick därför in i debatten och ifrågasatte regeringens hantering av frågan. Hur ska man kunna lita på att regeringen skött ärendet korrekt om den inte säger hur många tolkar det handlar om? Regeringen ville ju från början inte hjälpa dem alls. Debatten fortsatte.

Till sist ansåg sig myndigheterna ånyo nödgade att gå ut med ett storstilat meddelande om att frågan äntligen var löst! Det gjordes sommaren 2014.

2014juli

Nu meddelades att 21 tolkar och två vakter med familjer fått komma till Sverige. Det som var omöjligt att berätta i december hade blivit möjligt i juli. Totalt fick 68 personer komma som kvotflyktingar. Tolkfrågan var därmed slutligen ”löst” (igen).

Inte mindre än tre gånger har myndigheterna högtidligt meddelat att frågan är löst.

Hur kan det då komma sig att det finns ett 20-tal tolkar kvar? Att det pågår rättsprocesser mellan dem och Migrationsverket? Att staten har blivit JO-anmäld för sina smarta lösningar?

Ett tips från coachen: Lös problemet på riktigt så slipper ni se löjliga ut när ni nästa gång går ut med ett pressmeddelande där ni förklarar att frågan äntligen är löst.

Dubbla måttstockarnas land – Problemkalendern #6

”I en hemlig operation smugglade Carl Bildt ut en dödsdömd student ur Afghanistan.” Så börjar ingressen till en artikel i Expressen där Carl Bildt berättar hur han, Sveriges dåvarande utrikesminister, smugglade en dödsdömd student, tillika journalist ut ur Afghanistan i det svenska regeringsplanet 2009.

Screen Shot 2015-12-06 at 13.46.28

Nyheten som först publicerades i norska Dagbladet,  gav upphov till rubriker i svensk media men nämndes dessvärre inte i dess rätta kontext.

  • Varför kan en dödsdömd journalist flygas ut ur landet men inte lokaltolkar som arbetat tillsammans med den svenska försvarsmakten i Afghanistan?
  • Hur kommer det sig att alliansregeringens migrationsminister ansåg att lokaltolkar inte skulle erbjudas en gräddfil medan samma regerings utrikesminister erbjöd den afghanska journalisten just en sådan?
  • Kan Utrikesdepartementet förklara inom vilket lagrum beslutet togs att, utan den afghanska regeringens kännedom, smuggla ut en afghansk medborgare i ett svenskt regeringsplan?

Nyheten om den dödsdömde journalisten beskriver hur dubbla måttstockar har tillämpats av den förra regeringen. Lokaltolkar som var i behov av skydd skulle inte särbehandlas från andra asylsökande. Vansinnet i att jämföra en asylsökande från krigets Syrien med en lokaltolk vars hotbild skapats enkom på grund av tjänstgöring med Försvarsmaken, gav till slut upphov till en ”särskild ordning” som alliansregeringen menade var lösningen på problemet.

Emellertid har det visat sig att den svenska statens uttalanden varit felaktiga. Fortfarande finns det ett 20-tal tolkar i behov av skydd som alla har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som inte vet varför de lämnats kvar.

Samtidigt har alltså en tidigare svensk utrikesminister smugglat en afghansk journalist ut ur Afghanistan medan tolkarna fått rätta sig efter ett sekretessbelagt förfarande som har JO-anmälts och lämnat ett 20-tal tolkar i händerna på självutnämnda skarprättare.

Det finns en vägledande dom från förra året som tydliggör att lokaltolkarnas fri- och rättigheter måste säkerställas. Frågan fordrar inga lagändringar, tolkarna kan undsättas inom befintligt lagrum.

Det är hög tid för nuvarande regering att städa upp i den rättsliga röra som den föregående regeringen skapade. Lös problemet.

Har en dödsdömd journalist större människovärde än 20-talet efterlämnade lokaltolkar?

Inga beslut förklaras – Problemkalendern #5

Det är en grundläggande princip i en rättsstat att myndigheterna motiverar sina beslut. Det regleras av förvaltningslagen 20 §.

Det finns undantag som handlar om rikets säkerhet eller om det råder brådska med beslutet, men då ska också omständigheterna för detta anges, och man måste också ange att man i så fall använder sig av en undantagsregel.

Det en myndighet inte kan göra är att bara strunta i att berätta varför ett beslut fattats som rör ”myndighetsutövning mot enskild”.

Ändå är det just var Försvarsmakten har gjort när det gäller de afghanska tolkarna. På order av regeringen skapades den ”särskilda ordningen”, även kallat ad hoc-förfarandet. Försvarsmakten bestämde att vissa tolkar skulle få hjälp, men inte alla.

Hittills har Försvarsmakten vägrat tala om för de tolkar som inte fick komma med i den ”särskilda ordningen” varför. Tolkarnas advokater har begärt att skälen ska redovisas, men Försvarsmakten vägrar berätta.

beslutmotiverasinte
Ur advokaternas JO-anmälan.

Att en myndighet vägrar berätta varför den har fattat ett visst beslut som handlar om maktutövning mot enskild är sensationellt. Det händer nästan aldrig i det välordnade Sverige att en myndighet inte redovisar skälen för sina beslut. Ärendet är JO-anmält och det vore märkligt om JO inte kom fram till något annat än att Försvarsmaktens åsidosatt grundläggande principer för rättssäkerhet.

Dom meddelad lokaltolk på svenska – Problemkalendern #4

De lokaltolkar som Försvarsmakten arbetat med i Afghanistan har översatt språk som dari till engelska. Tolkarna har aldrig behärskat det svenska språket, vare sig i tal eller i skrift.

När tolkar söker skydd i Sverige på grund av sin tjänstgöring med Försvarsmakten, borde därför beslut delges på ett språk som tolkarna förstår. Det vill säga engelska eller dari, inte svenska.

Det kan verka självklart men är uppenbarligen inte det. En av de tolkar som lämnats kvar i Afghanistan och som har ansökt om asyl har nämligen blivit meddelad ett nekande beslut på svenska. Detta trots att tolken inte kan ett ord svenska.

Hanteringen av de afghanska tolkarna har kritiserats länge och har varit en följetång i svensk politik sedan 2012. Det minsta man kan begära av en svensk myndighet är att myndigheten gör sig förstådd när den samverkar med den enskilde som är föremål för myndighetsutövning. I det här fallet har Migrationsverket underlåtit att översätta Migrationsdomstolens dom till engelska. Enligt tolken har Migrationsverket vidarebefordrat domen utan att redogöra för innehållet. Tolken har därför kontaktat kampanjledningen som summerat innebörden av domen.

Domen bifogas här nedan och är skriven på svenska.
Dom_på_svenska

Kampanjledningen kan bekräfta att den tolk som omnämns i domen – kallad ‘A’ – är en av de tolkar som lämnats kvar i Afghanistan och har arbetat med den svenska försvarsmakten mellan 2007 och 2011. Efter samtal med den advokatfirma som företräder sju av 20-talet tolkar, har det tydliggjorts att ‘A’ inte företräds av dem. Tolken deltar alltså i en pågående rättstvist med den svenska staten, sannolikt utan juridisk representation och har dessutom blivit meddelad en nekande dom på ett språk han inte förstår.

Migrationsverket har brustit i sin myndighetsutövning mot enskild och agerat rättsosäkert. Tolken i fråga förstår inte språket i den dom som berör honom personligen. Hur kan han då förväntas ha förutsättningar att föra sin talan i en rättstvist med den svenska staten?

Ett fall av ministerstyre? – Problemkalendern #3

Ministerstyre är förbjudet i Sverige. Med ministerstyre menas att en minister bestämmer i ett enskild ärende som myndigheterna handlägger. I de afghanska tolkarnas fall finns det mycket som talar för att regeringen ingripit på ett felaktigt sätt. Det finns i alla fall tillräckliga bevis för att frågan borde anmälas till konstitutionsutskottet, KU, i riksdagen.

Regeringsformen, den främsta av grundlagarna, 12 kap. 2 §, säger: ”Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.”

Detta betyder att vare sig regeringen eller en minister har rätt att lägga sig i ett enskilt ärende på myndighetsnivå som handlar om myndighetsutövning mot enskild. Ministrarna är förbjudna att lägga sig i. Och svenska staten gör ingen skillnad på om den enskilde är svensk medborgare eller inte. Alla ska behandlas lika.

Vad var det då som hände sommaren 2012? I den JO-anmälan som advokaterna David Loveday och Ulf Öberg gjort kan man läsa att Migrationsverket och migrationsminister Tobias Billström samma dag, 30 juli, förklarade att Sverige inte hade någon möjlighet att behandla tolkarnas ansökan.

ministerstyre1

Detta skulle kunna ses som en tillfällighet om det inte hade varit för att Migrationsverkets rättschef ett par dagar tidigare i ett mejl till UD förklarade att det krävdes ett politiskt beslut om vissa paragrafer i utlänningslagen skulle kunna användas.

ministerstyre2

Nu vet vi inte exakt vad som hände dessa dagar, men det finns tillräckligt med bevis för att konstitutionsutskottet borde göra en granskning av frågan.

Rättschefens mejl är häpnadsväckande. Han säger att Migrationsverket inte kan tillämpa vissa paragrafer på grund av att han inte fått klartecken uppifrån, dvs. från regeringen. Men myndigheterna ska inte fråga regeringen om lagen ska användas eller inte utan ska bara följa den. Migrationsverket får inte ta emot instruktioner från regeringen.

Men är det inte regeringen som styr myndigheterna? undrar kanske någon. Jo, i alla sammanhang där det gäller deras allmänna verksamhet, men inte just när det gäller hur myndigheterna ska besluta i enstaka ärenden.

Tolkarna ansökte om asyl. Det pågår en rättsvist om denna ansökan ska anses som giltig eller inte. Men den skickades in, och därmed blev den ett ärende för myndigheterna att hantera. Inte för regeringen att hantera.

Ändå samordnade regeringen och Migrationsverket sina uttalanden till pressen, och ändå konstaterade verkets rättschef att man inte kunde göra något utan regeringens stöd. Detta är tillräckligt för att man ska misstänka att ministern givit order om hur myndigheterna ska hantera tolkarnas ansökan. Har detta skett är det ett fall av ministerstyre och således något som borde anmälas till KU.

Problemkalendern, dag#2

Försvarsmaktens agerande är föremål för dagens inlägg om de efterlämnade lokaltolkarna i Afghanistan. Kampanjledningen redogör för två exempel där den svenska försvarsmakten gått ut med fel information till tolkar i behov av skydd. Dels genom en offentlig handling som uppmanar en tolk att företa en riskfylld resa på egen bekostnad, dels genom ett samtal med en tolk där Försvarsmakten påstår att en asylansökan i Sverige är synonymt med inreseförbud till hemlandet Afghanistan.

Kampanjledningen kommunicerar regelbundet med de efterlämnade tolkarna i Afghanistan. När det kom till vår kännedom att den svenska försvarsmakten uppmanat en tolk att bege sig till ett tredje land, genom en SMS-konversation, bad vi Försvarsmakten att förse oss med underlaget.

SMS:et är en offentlig handling och har tillhandahållits av Försvarsmakten.

FM_SMS_offentlig_handling

I SMS:et uppmanas en tolk att själv göra en resa till ett tredje land (ett land utanför Afghanistan) för att ansöka om asyl.

Hur kommer det sig att tolkar behöver resa utomlands för att söka asyl? Jo, för att tolkarna inte kan registrera sig som kvotflyktingar i Afghanistan.

Men varför måste tolkarna registrera sig som kvotflyktingar i ett tredje land?

Jo, det har att göra med den lösning som den förra regeringen skapade. Lösningen kom att benämnas den ”särskilda ordningen” och togs fram i ett led att bistå de tolkar som bedömdes ha skyddsskäl med anledning av sitt yrkesutövande i den svenska försvarsmakten.

Den ”särskilda ordningen” har kritiserats för dess avsaknad av transparens som följer av att staten avstått från att beskriva hanteringen i detalj. Det är därför de juridiska ombuden för sju av 20-talet tolkar, valde att JO-anmäla staten i våras. Advokaterna visste inte varför deras klienter nekats skydd och menade att lösningen inte var förenlig med hur en rättsstat som Sverige får agera.

Här nedan följer kampanjledningens uppfattning om den ”särskilda ordningen”:

Försvarsmakten gjorde först en bedömning – på oklara bevekelsegrunder – av vilka tolkar som var i behov av skydd på grund av det arbete de hade genomfört tillsammans med Försvarsmakten. Därefter presenterades listan på tolkar med skyddsskäl för en svensk beskickning (Utlandsmyndighet) som vidarebefordrade listan till Migrationsverket (se sidan sju i JO-anmälan). På sidan sju beskrivs ärendehanteringen för en tolk. I dagsläget finns det inget bekräftat underlag som tyder på att hanteringen varit annorlunda för alla de andra tolkar som omfattats av den ”särskilda ordningen”.

Vidare finns det beskrivet hur den svenska beskickningen presenterat den namngivna tolken ”till Migrationsverket för vidarebosättning”. För att tolkarna ska kunna omfattas av vidarebosättningsprogrammet behöver de presenteras för FN:s flyktingorgan, UNHCR. UNHCR registrerar tolkarna som kvotflyktingar och presenterar dem slutligen för Migrationsverket som fattar beslut om asyl.

Vad är det då som är så anmärkningsvärt med SMS:et som Försvarsmakten skickade?

Efterlämnade lokaltolkar kan inte registrera sig som kvotflyktingar på egen hand, även om de lyckas ta sig till ett land utanför Afghanistan. Försvarsmakten och Migrationsverket har samarbetat för att få till stånd den hårt kritiserade lösningen. Försvarsmakten borde därför veta att det inte går att, som privatperson, dyka upp på UNHCR:s kontor och registrera sig som kvotflykting.

Ändå visar SMS:et att Försvarsmakten har uppmanat en tolk att genomföra resan på egen hand. En resa som har varit farlig för de tolkar som har genomfört den eftersom de riskerat att ertappas med handlingar – nödvändiga för att kunna styrka tjänstgöring med Försvarsmakten – när de passerat landsgränser. Det finns bekräftade fall där tolkar frihetsberövats i ett tredje land och skickats tillbaka till Afghanistan på grund av att de hörsammat Försvarsmaktens rekommendation att självmant söka sig till ett tredje land.

Utöver SMS:et har Sveriges Radio kommit över en handling som visar hur Försvarsmakten har gått ut med fel information vad avser de förbehåll som är associerade med asyl i Sverige.

Klicka på nedanstående länk för att komma till dokumentet:
FM_dok_felaktigt_om_asyl

Handlingen är särskild anmärkningsvärd då uttalandet om att asyl i Sverige är synonymt med inreseförbud i Afghanistan, är direkt felaktigt och har troligtvis även påverkat tolken i beslutet att söka skydd. Ett skyddsbehov som har uppstått på grund av tjänstgöring med den svenska försvarsmakten.

Den svenska statens ”särskilda ordning” är inget annat än ett lågvattenmärke för svensk utrikespolitik. Fortfarande finns det ett 20-tal tolkar som är i behov av skydd trots att svenska staten vid flertalet tillfällen sagt att frågan är löst.

Särskilda risker. Särskilt ansvar. Hur svårt kan det vara?

Problemkalendern

I dag lanseras Problemkalendern! Mellan 1-24 december kommer kampanjledningen ge konkreta exempel på varför tolkarna är i behov av skydd och hur den svenska staten har misskött ärendet.

Först ut är ett hotbrev. En lokaltolk som har arbetat med den svenska försvarsmakten uppger att han har mottagit brevet i sitt hem.

I hotbrevet står det att tolken ska dödas eftersom han är en kättare, det vill säga arbetat med den svenska försvarsmakten för att förbättra säkerheten och därmed skapa förutsättningar för utvecklingsbistånd i Afghanistan.

threat letter

Tolkarna riskerar att fara illa. Fortfarande finns det ett 20-tal tolkar i Afghanistan som är i behov av skydd men som inte vet varför de lämnats kvar. I väntan på att staten ska ta sitt förnuft till fånga, utsätts de för dödshot och förföljs enkom på grund av det arbete Försvarsmakten har bett dem genomföra.

Var med och gör statens jobb. Stöd kampanjen ”Tolkarna” och samla ihop pengar till tolkarnas advokatkostnader.

Ge tolkarna rätt att söka skydd i Sverige!

Fortfarande finns det tolkar kvar i Afghanistan som har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som fruktar för sina liv. Det är dags att låta dem få söka skydd i Sverige!

Vi samlar nu in pengar till advokatkostnader för 22 tolkar som alla har jobbat för Sverige i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014. För sju av dem pågår en rättstvist med Migrationsverket. Övriga saknar ännu juridisk representation.

Vi säger inte att alla ska få komma till Sverige och få uppehållstillstånd. Vi säger endast att tolkarnas rätt till prövning ska säkerställas!

Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna står bakom denna insamling. Målet är att få ihop 576 875 kronor som oavkortat ska gå till advokatkostnader för tolkarna.

Det är många veteraner som kan vittna om den betydelse som tolkarna har haft under Sveriges insats i Afghanistan. Genom att delta i insamlingen kan du vara med och visa din uppskattning för tolkarnas arbete!