Därför behöver tolkarna advokathjälp – Problemkalendern #20

Det är inte lätt att sitta i Afghanistan och försöka få rätt mot ett Migrationsverk som har bestämt sig för att till varje pris neka tolkarna uppehållstillstånd i Sverige. Här är ett trist exempel på hur det kan gå.

Tolken Amanullah har under flera år arbetat för svenska och finländska styrkor. Han har sparat alla sina anställningskontrakt. Bevisläget är gott. Han fick givetvis avslag hos Migrationsverket eftersom han försökte söka asyl trots att han var i Afghanistan. Tyvärr gick det sedan inte heller bra i Migrationsdomstolen.

amanullah

Domstolen konstaterar att det teoretiskt sett skulle vara möjligt att ge Amanullah uppehållstillstånd med hänsyn Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen, men skriver att han bara arbetat för Sverige i ett par månader 2007. Någon särskild anknytning till Sverige skulle det därför inte finnas.

Vad kan ha gått fel i processen? Det är svårt att veta eftersom vi inte har haft tillgång till den korrespondens Amanullah rimligen bör ha haft med Migrationsverket. Men enligt honom ska han ha skickat kopior på alla sina anställningskontrakt.

Att han under flera år har arbetat för Sverige råder det dock inget tvivel om. Han har även goda vitsord från svenska och finländska officerare. Han har inte mindre sju olika anställningskontrakt att visa upp.

kontrakt1kontrakt2kontrakt3kontrakt4kontrakt5kontrakt6kontrakt7

Amanullah överklagade domen men gjorde det försent och ärendet avvisades därför.

Kan man säga att Amanullah får skylla sig själv? Varför drev han inte sitt fall hårdare? Varför överklagade han inte i tid?

Nej, det är orimligt att begära att en afghan ska känna till hur det svenska rättsväsendet fungerar. Den dom som han ville överklagade hade delgivits honom på svenska. Då är det inte lätt att sätta sig in vad som gäller.

Återigen, hela denna fars hade kunnat undvikas om staten hade respekterat grundläggande principer för rättsäkerhet och accepterat Migrationsdomstolens avgörande från oktober 2014 som vägledande, den dom där rätten konstaterar att Sverige har ett juridiskt ansvar för tolkarna trots att de befinner sig i Afghanistan. Tolkarna hade då fått en rättvis prövning för länge sedan.

Myndigheterna vill inte erkänna tolkarnas juridiska ombud – Problemkalendern #19

Att bo i Afghanistan och ha trilskande svenska myndigheter mot sig är inte lätt. Inte blir det lättare när myndigheterna dessutom gör sitt bästa för att blockera deras svenska advokaters rätt att företräda dem.

Från kampanjledningens sida inser vi att det kan vara svårt att tro att svenska myndigheter kan bete sig så här illa. Men det sjuka är att det finns offentliga dokument som visar allt. Det pågår en utredning av JO och hon har bett advokaterna att komma in med ytterligare upplysningar. Inlagan kan läsas här. Den handlar till stor del om huruvida det alls finns ett ärende för advokaterna att driva.

Ja, ni läste rätt. Advokaterna driver visserligen sitt ärende med full kraft mot staten och har vunnit mot Migrationsverket i Migrationsdomstolen. Men den andra inblandade myndigheten, Försvarsmakten, menar ändå att det inte finns något ärende. Hur kan det vara möjligt?

Ingenting i denna fars hade behövt hända om inte den förra regeringen hade skapat den ”särskilda ordningen”. Den ”särskilda ordningen” gick ut på att Försvarsmakten skulle gå igenom sina listor över lokalanställda och välja ut vilka som skulle få skydd. Dessa skulle sedan slussas till Sverige genom UNHCR som kvotflyktingar.

För att veta vilka man skulle välja gjorde Försvarsmakten ”säkerhetsscreeningar”. Man intervjuade tolkarna och frågade om de ville söka skydd i Sverige. Därefter fattade myndigheten beslut om att några skulle få hjälp medan andra inte skulle få det.

Det är det här beslutet som ett antal tolkar genom sina advokater har ifrågasatt. Men det här som myndigheterna plötsligt vänder ut och in på sig själva för att inte vilja erkänna att man har fattat ett beslut.

Så här gick det till när Försvarsmakten skulle intervjua en av tolkarna efter att advokaterna kommit in i bilden:

falskinfo

(Hela dokumentet finns här.)

”Under det kompletterande samtalet uttryckte NN ingen vilja att söka asyl i Sverige”. Är det en konstig reaktion när ”samtalsledaren”, en svensk myndighetsföreträdare först avråder tolken ifråga från att signera den fullmakt som ger honom juridisk representation i Sverige samt dessutom felaktigt påstår att han som flykting aldrig mer får återvända till sitt hemland?

I det läget krävs det både mod och kunskap om hur Sverige fungerar för att våga säga emot. ”Samtalsledaren” är vägen till säkerhet i Sverige. Det är klart som korvspad att tolken inte vill göra honom arg.

Tolkarnas advokater har med rätta protesterat mot detta och hävdat att ”säkerhetsscreeningen” inte håller måttet ur rättsäkerhetssynpunkt. Men har haft svårt att få Försvarsmakten och Migrationsverket att erkänna dem som tolkarnas rätta företrädare. Så här skrev Försvarsmaktens chefsjurist när advokaterna tog kontakt med dem 2013. Bilderna kommer från kompletterande JO-anmälan:

fmskrivertilladv

Advokaterna svarade att de kan visa upp fullmakter för sina klienter.

advokaternassvar advokaternassvar

Trots detta har advokaterna haft svåra problem med att få ”partsinsyn” i handläggningen. Myndigheterna har nämligen hävdat att det inte föreligger något egentligt ”förvaltningsärende”.

Eftersom ingen tolk kan ansöka om att få komma med i den ”särskilda ordningen” finns det inget ärende. ”Särskilda ordningen” har initierats av myndigheterna själva och om man inte har fått komma med i den betyder inte det att man skulle ha fått avslag på sin ansökan. Man har bara inte blivit tillfrågad. Alltså finns det inget ärende.

Tyvärr har kammarrätten gått på Försvarsmaktens linje och givit myndigheten rätt när den vägrat advokaterna partsinsyn för sina klienter. Men har rätten tänkt rätt? Knappast. För det finns öppet angivet av Försvarsmakten att den har genomfört ”säkerhetsscreeningar” med tolkar som den sedan inte har valt att ta med i den ”särskilda ordningen”. Myndigheten har därmed använt sin makt gentemot enskilda individer. Därför finns det bevisligen ett ärende. Allt annat är bara löjligt att påstå. Och i och med att det finns ett förvaltningsrättsligt ärende ska tolkarna som parter – i det här fallet deras juridiska ombud – ha rätt att ta del av all information, även den som är hemligstämplad.

Är det bråk om dåliga arbetsförhållanden som förklarar? – Problemkalendern #18

Ett av de största problemen med den ”särskilda ordning” som den förra regeringen skapade för att hjälpa tolkarna är att Försvarsmakten har hemlighållit skälen för varför vissa fick komma till Sverige men inte andra. Vi från kampanjens sida vet inget, tolkarna vet inget och inte heller deras advokater.

Såvitt vi vet är det bara Försvarsmakten själv som vet varför vissa tolkar valdes ut som mer skyddsvärda än andra. Vad kan då ligga bakom? Enligt några av tolkarna kan en förklaring vara att de har varit missnöjda med den leverantör som Försvarsmakten anlitat. Företaget heter Supreme och är en firma som tillhandahåller alla typer av tjänster för militära camper.

Från början anställde Försvarsmakten tolkarna direkt, men sedan kom man att anlita Supreme som leverantör av tolktjänster. Det rörde sig dock om samma tolkar.

En av tolkarna har för oss berättat att

tolk1

Hela brevet kan läsas här.

Missnöjet med Supreme tycks ha varit relaterat till att tolkarna var tvungna att byta arbetsgivare från Försvarsmakten till en privat firma med en annan inställning till sina anställda. En tolk berättar:

tolk2

Hela brevet kan läsas här.

Av enskilda vittnesmål är det svårt att skaffa sig en helhetsbild, men även tolkarnas advokater nämner förhållandet mellan Försvarsmakten och Supreme som ett möjligt skäl till varför vissa tolkar inte valdes ut att få komma till Sverige.

arbetsforhallanden

Att svenska Försvarsmakten anlitat Supreme som leverantör är givetvis ingen hemlighet, men ändå något som få i Sverige känner till. Det finns en tredje part i det här som av allt att döma har spelat en viss roll. Vi kan inte säga att vi vet hur det ligger till, men frågorna kan inte viftas bort.

Enklast vore givetvis att Försvarsmakten förklarade vad det var som gjorde att den valde ut vissa tolkar som skulle få skydd i Sverige och lät andra vara kvar i Afghanistan.

Tolken som blev lämnad i Indien – Problemkalendern #17

I gårdagens inlägg beskrev kampanjledningen hur Migrationsverket uppmanar tolkar att företa riskfyllda resor till länder utanför Afghanistan. Migrationsverket begär att tolkar ska söka sig till svenska utlandsmyndigheter i Pakistan, Indien och Iran. Där förväntas de genomföra intervjuer som ska utmynna i en bedömning av deras skyddsbehov.

Om man för en sekund bortser från de risker och ekonomiska kostnader som denna av Migrationsverket begärda resa är associerad med, borde rimligtvis tolkar få ett beslut om uppehållstillstånd i Sverige efter genomförd intervju.

Kampanjledningen berättar i dag om tolken Alireza för att exemplifiera hur hanteringen av de afghanska tolkarna även brustit på denna punkt.

Alireza intervjuades den 3 juni på den svenska utlandsmyndigheten i New Delhi. I över sex månader har han väntat på ett besked om uppehållstillstånd. Han uppger vid samtal med kampanjledningen att han kontaktat Migrationsverket vid flertalet tillfällen men att myndigheten inte har delgivit honom beslut. Han lever på lånade pengar och får vistas sex veckor till i Indien innan han måste resa tillbaka till provinshuvudstaden Kunduz. En stad som nyligen togs tillbaka från talibanerna efter överraskningsanfallet den 28 september.

Den skamliga hanteringen av en kollega till svensk myndighetspersonal är obegriplig. Migrationsverket har bett Alireza genomföra en riskfylld resa till Indien där han passerat landsgränser med handlingar som kan bli hans död. Väl framme i Indien förväntas han bekosta kost och logi på egen hand. Han genomför den begärda kompletteringsintervjun på den svenska ambassaden i New Delhi och har, drygt sex månader senare, fortfarande inte fått ta del av ett beslut. Han har kontaktat Migrationsverket vid åtskilliga tillfällen men ansträngningarna har varit förgäves. Samtidigt behöver han finansiera sitt leverne i Indien. Alireza lever på lånade pengar då svenska myndigheter inte erbjuder någon finansieringshjälp. Därtill har han inte sett fru och barn på över ett och ett halvt år (bosatta i Iran) och har sex veckor kvar på sitt visum innan han skickas tillbaka till en av Afghanistans farligaste städer.

Hans desperation lyser igenom i dessa rader och är resultatet av slarvig svensk myndighetsutövning:

Picture1

Myndigheter motarbetar varandra – Problemkalendern #16

Kampanjledningen har tidigare skrivit om tolkar som farit illa efter att ha hörsammat Försvarsmaktens rekommendation att söka asyl i ett land utanför Afghanistan, ett så kallat tredje land.

I ett av Ekots reportage från förra året beskriver Försvarsmakten uppmaningen som ett misstag, efter att flertalet tolkar uppmanats att företa en resa med stora risker på egen bekostnad. Tolkarna riskerar att bli igenkända av militanta grupperingar när de reser eller passerar landsgränser med nödvändiga handlingar, handlingar som styrker tjänstgöring med den svenska försvarsmakten.

I reportaget utvecklar generallöjtnant Göran Mårtensson det misstag som har begåtts: ”Det är inte i överensstämmelse med de instruktioner vi ger. Då är det något som har blivit fel i den hanteringen.”

Men Migrationsverket tycker uppenbarligen inte att tolkar utsätter sig för stora risker i samband med dessa resor. Enligt de juridiska ombuden kräver Migrationsverket att tolkarna ska bege sig till ett tredje land för att få sina ärenden prövade i enlighet med Europakonventionen.

Screen Shot 2015-12-15 at 22.11.10

Punkt 55 är hämtad från JO-anmälan och berör sju efterlämnade tolkar som har juridisk representation. Tolkarna har lämnats kvar i Afghanistan på oklara grunder. Just dessa tolkar behöver nu genomgå kompletterande intervjuer som enligt Migrationsverket bara får genomföras på en svensk utlandsmyndighet i Islamabad (Pakistan), New Delhi (Indien) eller Teheran (Iran) eftersom tolkarna är afghanska medborgare.

Det kan låta vansinnigt byråkratiskt men Migrationsverkets anvisning är i linje med myndighetens föreskrifter. Vad Migrationsverket dock underlåter att nämna är att det finns ett undantag från dessa anvisningar.

Det är även något de juridiska ombuden framhäver i sin JO-anmälan:

Screen Shot 2015-12-15 at 23.30.29

Det är alltså möjligt för tolkarna att söka uppehållstillstånd genom Sveriges beskickningar i Afghanistan, exempelvis genom den svenska ambassaden i Kabul. Tolkarna behöver inte, tvärtemot vad Migrationsverket säger, genomföra en riskfylld resa till ett land utanför Afghanistan. Tolkarna kan söka uppehållstillstånd i Afghanistan om det anses föreligga ”särskilda skäl för detta”. Nog borde ett särskilt skäl vara att den svenska staten inte vill utsätta tolkarna för onödiga och riskfyllda resor till ett tredje land?

Genom utlänningslagens 5 kap. 3 a §, kan uppehållstillstånd utfärdas till tolkarna om de anses ha en särskild anknytning till Sverige. Det är vad Socialdemokraterna ansåg att tolkarna kunde betraktas ha när de var i opposition och motionerade om ärendet.

Men den svenska ambassaden i Afghanistan har emellertid avvisat tolkarnas begäran. Det uppger de juridiska ombuden i JO-anmälan:

Screen Shot 2015-12-16 at 00.03.03

Detta trots Migrationsverkets egna föreskrifter som ger ambassaden rätt att utfärda uppehållstillstånd och domen i Migrationsdomstolen från förra året som åberopar tolkarnas lagstadgade rätt till ett prövningsförfarande som tar hänsyn till deras skyddsbehov.

Försvarsmakten har beklagat sig över den uppmaning de själva lämnat till tolkar om att företa en riskfylld resa till ett tredje land. Samtidigt begär Migrationsverket att tolkarna ska resa till Pakistan, Indien eller Iran för att få sina ärenden prövade. Men tolkarna behöver inte resa utomlands; Migrationsverkets föreskrifter ger den svenska ambassaden i Kabul möjlighet att utfärda uppehållstillstånd i Afghanistan. Men ambassaden vägrar erbjuda tolkarna denna möjlighet vilket driver dem till att lämna liv och leverne i hopp om skydd utomlands, utan några som helst garantier.

Socialdemokraternas krav angående tolkarna – Problemkalendern #15

Socialdemokraterna är det parti som hittills visat störst insikt i problematiken omkring tolkarna. Partiet motionerade under sin oppositionstid två gånger om saken, både 2012 och 2013.

Den första motionen var mycket kort, och lyfte egentligen bara frågan, men den andra ställer alla rimliga frågor som vi från kampanjens sida också har ställt.

motion1

Motionärerna Clas-Göran Carlsson och Carina Adolfsson Elgestam skriver att de inte tycker att regeringen till fullo har visat att den särskilda ordningen med att ta in tolkarna som kvotflyktingar fungerar och kräver en tydligare redovisning.

Därtill uppmärksammar motionärerna också just det problem som vi från kampanjens sida har understrukit, nämligen att det kan innebära en fara för tolkarna att på egen hand behöva be sig till ett tredje land för att där försöka bli inskriven som flykting hos UNHCR. Motionärerna påpekar att UNHCR är en överbelastad organisation och inte ansvarig för att sköta svenska problem.

Men viktigare än så ställer Carlsson och Adolfsson Elgestam den fullt rimliga frågan om varför tolkarna inte kan sägas ha ”särskild anknytning” till Sverige. Det finns en paragraf om detta i utlänningslagen (5 kap. 3 a §, 3 stycket). Varför gäller inte den?

motion2

Socialdemokraterna var det enda parti som förstod att något inte stod rätt till med den ”särskilda ordning” som alliansregeringen skapade och som därför ställde frågor om detta. Nu sitter S i regeringsställning och kan därför reda ut den rättsosäkra härva som förra regeringen orsakade. Det ser vi fram emot!

Lokaltolkar i Mali kan ärva afghantolkars öde – Problemkalendern #14

Den 22 oktober rapporterade Ekot om de tolkar som lämnats kvar i Afghanistan. Trots att tolkfrågan ansetts vara löst vid minst tre tillfällen, fanns det fortfarande ett 20-tal tolkar kvar i behov av skydd.

I samma inslag rapporterades om FN-insatsen i Mali där Sverige har haft militär personal på plats sedan mars 2013. Enligt Ekot arbetar 50 lokalanställda tillsammans med den svenska försvarsmakten i Mali. Hur många av dessa som arbetar som tolkar är i dagsläget okänt. Kampanjledningen har länge hävdat att tolkfrågan inte bara berör tolkar i Afghanistan, utan kommer fortsatt vara högst relevant så länge Sverige avser stävja mänskligt lidande utomlands.

Om inte en rättssäker hantering av lokalanställd personal kommer på plats, riskerar tolkar i Mali att hamna i samma situation som tolkarna i Afghanistan.

Men trots att hanteringen av tolkarna har varit föremål för hård och rättmätig kritik, uppger vare sig Försvarsmakten eller Justitiedepartementet att avsteg behöver göras från den nuvarande lösningen, den så kallade ”särskilda ordningen”. Lösningen är föremål för en JO-anmälan och har utsatt tolkar som arbetat med den svenska försvarsmakten för stor fara.

Som i fallet med tolken Jawid. Tolken som Försvarsmakten uppmanade att resa utomlands för att registrera sig som kvotflykting. En resa som slutade med att Jawid blev fängslad i Nepal tillsammans med sin höggravida fru för att slutligen deporteras till det land han försökte fly ifrån.

En resa som var dömd att misslyckas på förhand då privatpersoner inte kan registrera sig som kvotflyktingar, fakta som Försvarsmakten hade tillgång till då de var med och skapade den ”särskilda ordningen”.

Eller som i fallet med en annan tolk som blev meddelad ett nekande beslut från Migrationsverket på svenska, trots att tolken inte behärskar svenska i tal eller i skrift.

Den svenska statens lösning är inte rättssäker. Efter drygt tre år vet vare sig tolkarna, de juridiska ombuden eller kampanjledningen varför vissa tolkar har fått komma till Sverige medan andra har lämnats vind för våg i Afghanistan. Det är inte tillåtet i en rättsstat som Sverige, vilket förklarar varför hanteringen JO-anmäldes i våras.

Samtidigt arbetar alltså ett 50-tal lokalanställda med den svenska försvarsmakten i Mali. Av dessa är antalet lokaltolkar ännu inte känt. De militanta grupperingar som finns i Mali kommer sannolikt betrakta tolkarna i Mali som landsförrädare, vilket skapar en liknande hotbild mot dem som mot tolkarna i Afghanistan.

Det är nu hög tid för regeringen att agera. Det finns ett kvalificerat hot mot tolkarna i Afghanistan. Tolkar som arbetar med den svenska försvarsmakten i Mali riskerar att hamna i samma situation.

Måste Sverige nås av nyheter om dödade tolkar innan åtgärder vidtas?

Nya uppgifter om tolkarna – Problemkalendern #13

2013 skapades den ”särskilda ordningen”, tolkar som bedömdes vara i behov av skydd skulle registreras som kvotflyktingar och erbjudas en fristad i Sverige. Men fram till förra veckan visste allmänheten inte varför vissa tolkar har fått skydd medan andra har lämnats kvar i Afghanistan.

Förra veckan uppgav de juridiska ombuden, som företräder sju efterlämnade lokaltolkar, att Försvarsmakten begränsat sina säkerhetsprövningar till tolkar som har avslutat sin anställning efter årsskiftet 2013/2014.

Screen Shot 2015-12-12 at 23.50.54

Tolkar som har fått skydd i Sverige via den ”särskilda ordningen” har varit tvungna att genomgå en säkerhetsprövning. Efter godkänd säkerhetsprövning har tolkar erbjudits skydd i Sverige. Ingen tolk har alltså kunnat komma till Sverige utan att genomgå en säkerhetsprövning.

Uppgifterna är häpnadsväckande eftersom de antyder att bara tolkar som avslutat sin anställning efter årsskiftet 2013/2014 har erbjudits skydd i Sverige. Uppgifterna antyder även att tolkar har lämnats kvar i Afghanistan delvis på grund av Försvarsmaktens bristande personalresurser.

Men uppgifterna är motstridiga. I samtal med JO har Försvarsmakten uppgett att säkerhetsprövningar har varit förbehållet tolkar som avslutat sin anställning vid årsskiftet 2013/2014. Men tolkar anlände till Sverige redan 2013 inom ramen för den ”särskilda ordningen”. Det uppger Mikael Ribbenvik, Migrationsverkets operativa chef till Sveriges Radio i december samma år.

Screen Shot 2015-12-13 at 00.19.47

Som kampanjledningen nämnde inledningsvis måste tolkar genomgå en säkerhetsprövning innan de kan registreras som kvotflyktingar. Det är därför uppenbart att Försvarsmakten även har genomfört säkerhetsprövningar för andra grupper av tolkar än de som avslutat sin tjänstgöring vid årsskiftet 2013/2014.

Varför Försvarsmakten väljer att undanhålla detta för JO är dock höljt i dunkel. Dessa motstridiga uppgifter fortsätter att undergräva rättssäkerheten i den ”särskilda ordningen” som fått utstå hård och rättmätig kritik.

Det gör det än svårare för den svenska staten att förklara varför ett 20-tal tolkar har lämnats i händerna på självutnämnda skarprättare samtidigt som Migrationsverket stoltserar över att de har löst uppgiften.

Screen Shot 2015-12-13 at 00.57.16

Ägnar sig Migrationsverket åt domstolstrots? – Problemkalendern #12

I gårdagens inlägg förklarade vi hur Migrationsdomstolen har dömt i ett avgörande fall. Domstolen konstaterade att Sverige har en lagstadgad skyldighet att skydda de tolkar man har haft ansvar för i Afghanistan.

Därmed skulle man kunna tro att Migrationsverket ödmjukt insåg sitt misstag och därför anpassade sin handläggning efter lagens krav. Så blev det inte.

Migrationsverket har efter att det förlorat i domstolen gått ut med ett dubbelt budskap. I en debattartikel i april 2015 skrev generaldirektören att man visserligen skulle följa domstolens utslag, men att domen egentligen inte var värd att ta på allvar eftersom den är omdebatterad och dessutom kom från en vanlig enkel förvaltningsdomstol, och ingen tung prejudikatinstans.

Så här yttrade han sig i SvD.

danielsson

Denna högfärd kan man ha överseende med. Att vara en dålig förlorare är mänskligt. Men att i ett senare läge ändå agera i strid med domstolens avgörande och därmed även i strid med sina egna ord är inte OK.

I torsdags publicerade tolkarnas advokater en debattartikel i Aftonbladet där de berättade att Migrationsverket fortsätter att vägra behandla tolkarnas ansökan om asyl genom att hävda att Europakonventionen inte är tillämplig.

abdebatt

Läget just nu är alltså att Migrationsdomstolen i ett fall har förklarat att Europakonventionen gäller för tolkarna och att Sverige är skyldigt att hjälpa dem. Migrationsverket tycker att domen suger, säger att man ska följa den, men gör det inte.

Vad är domstolstrots? Domstolen har beordrat Migrationsverket att behandla tolkarnas ansökan, och på så vis trotsar man inte domstolen, men vad ska man kalla det för när verket åker på spö i domstolen men vägrar följa den lagtolkning som domstolen har gjort? Vilken instans är det som i slutändan ska avgöra vad som är rätt och fel? Är det myndigheterna eller domstolarna?

I en rättsstat ska domstolarna ha det sista avgörandet.

Europakonventionen gäller för tolkarna – Problemkalendern #11

Hösten 2014 tog kampen för rättvisa åt tolkarna en ny vändning – Migrationsdomstolen gav Migrationsverket bakläxa. Europakonventionen gäller för tolkarna. Sverige är skyldigt att skydda tolkarna trots att de befinner sig i Afghanistan. Domstolen beslöt att Migrationverket skulle göra om hela asylprövningen för en av tolkarna.

Hur hänger detta ihop? Som bekant måste en asylsökande söka asyl i Sverige normalt sett. Men det intressanta är att det finns undantag, och Europakonventionen pekar ut ett sådant.

Det har att göra med att Sverige enligt Europakonventionen har extraterritoriell jurisdiktion över tolkarna. Domstolen reder ut rättsläget i sin dom.

Europakonventionen gäller som lag i Sverige. Konventionen säger att staten är skyldig att skydda människors liv, de människor vilka man har jurisdiktion över.

jurisdiktion

I vanliga fall har en stat bara jurisdiktion över dem som befinner sig inom landets gränser. Men när ett land agerar militärt i annat land åtar man sig också rollen som statsmakt där. När Sverige hade trupp i Afghanistan var vi alltså staten där, i viss utsträckning, i Balkhprovinsen.

Domstolen konstaterar visserligen att det är oklart om Sverige hade full jurisdiktion över hela Balkhprovinsen. Men den hade i alla fall det när det gällde just den här tolken. Enkelt uttryckt kan man säga att i den röriga situation som rådde i Balkh var Sverige agerande statsmakt för åtminstone just denna person.

domen

Nu har Sverige ingen trupp kvar i Balkh och har ingen jurisdiktion där längre. Domstolen kommer dock i sin dom fram till att jurisdiktionen ändå gäller för tolken ifråga eftersom den otrygga situation han hamnat i var orsakad av svenska staten, när svenska staten fortfarande hade jurisdiktion över honom.

Det låter krångligt, men är egentligen inte det. Den korta versionen är att Sverige de facto var staten i Balkhprovinsen ett tag och därför är skyldigt att nu ta ansvar för den person som man hade i tjänst. Det är inte konstigare än att svenska staten har ansvar för exempelvis för sina egna poliser som man skickar ut på farliga uppdrag i Sverige.

Det som är udda, och något som de flesta av oss nog inte har tänkt på tidigare, är att Sverige har varit den egentliga statsmakten i en del av Afghanistan under ett par år. Men så var det ju. Det är inget att bråka om. Det är bara att ta ansvar för vad man faktiskt har gjort.

Domstolen säger inte att tolken måste få komma till Sverige. Bara att Sverige är juridiskt skyldigt att skydda honom om det är så att han är utsatt för fara. Ett enkelt sätt att skydda honom vore dock att sätta honom på ett plan till Arlanda.