Lokaltolkar i Mali kan ärva afghantolkars öde – Problemkalendern #14

Den 22 oktober rapporterade Ekot om de tolkar som lämnats kvar i Afghanistan. Trots att tolkfrågan ansetts vara löst vid minst tre tillfällen, fanns det fortfarande ett 20-tal tolkar kvar i behov av skydd.

I samma inslag rapporterades om FN-insatsen i Mali där Sverige har haft militär personal på plats sedan mars 2013. Enligt Ekot arbetar 50 lokalanställda tillsammans med den svenska försvarsmakten i Mali. Hur många av dessa som arbetar som tolkar är i dagsläget okänt. Kampanjledningen har länge hävdat att tolkfrågan inte bara berör tolkar i Afghanistan, utan kommer fortsatt vara högst relevant så länge Sverige avser stävja mänskligt lidande utomlands.

Om inte en rättssäker hantering av lokalanställd personal kommer på plats, riskerar tolkar i Mali att hamna i samma situation som tolkarna i Afghanistan.

Men trots att hanteringen av tolkarna har varit föremål för hård och rättmätig kritik, uppger vare sig Försvarsmakten eller Justitiedepartementet att avsteg behöver göras från den nuvarande lösningen, den så kallade ”särskilda ordningen”. Lösningen är föremål för en JO-anmälan och har utsatt tolkar som arbetat med den svenska försvarsmakten för stor fara.

Som i fallet med tolken Jawid. Tolken som Försvarsmakten uppmanade att resa utomlands för att registrera sig som kvotflykting. En resa som slutade med att Jawid blev fängslad i Nepal tillsammans med sin höggravida fru för att slutligen deporteras till det land han försökte fly ifrån.

En resa som var dömd att misslyckas på förhand då privatpersoner inte kan registrera sig som kvotflyktingar, fakta som Försvarsmakten hade tillgång till då de var med och skapade den ”särskilda ordningen”.

Eller som i fallet med en annan tolk som blev meddelad ett nekande beslut från Migrationsverket på svenska, trots att tolken inte behärskar svenska i tal eller i skrift.

Den svenska statens lösning är inte rättssäker. Efter drygt tre år vet vare sig tolkarna, de juridiska ombuden eller kampanjledningen varför vissa tolkar har fått komma till Sverige medan andra har lämnats vind för våg i Afghanistan. Det är inte tillåtet i en rättsstat som Sverige, vilket förklarar varför hanteringen JO-anmäldes i våras.

Samtidigt arbetar alltså ett 50-tal lokalanställda med den svenska försvarsmakten i Mali. Av dessa är antalet lokaltolkar ännu inte känt. De militanta grupperingar som finns i Mali kommer sannolikt betrakta tolkarna i Mali som landsförrädare, vilket skapar en liknande hotbild mot dem som mot tolkarna i Afghanistan.

Det är nu hög tid för regeringen att agera. Det finns ett kvalificerat hot mot tolkarna i Afghanistan. Tolkar som arbetar med den svenska försvarsmakten i Mali riskerar att hamna i samma situation.

Måste Sverige nås av nyheter om dödade tolkar innan åtgärder vidtas?