Ge tolkarna rätt att söka asyl!

Fortfarande finns det tolkar kvar i Afghanistan som har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som fruktar för sina liv. Det är dags att låta dem få söka asyl i Sverige!

Vi samlar nu in pengar till advokatkostnader för 22 tolkar som alla har jobbat för Sverige i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014. För sju av dem pågår en rättstvist med Migrationsverket. Övriga saknar ännu juridisk representation.

Vi säger inte att alla ska få komma till Sverige och få uppehållstillstånd. Vi säger endast att tolkarnas rätt till prövning ska säkerställas!

Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna står bakom denna insamling. Målet är att få ihop 576 875 kronor som oavkortat ska gå till advokatkostnader för tolkarna.

Det är många veteraner som kan vittna om den betydelse som tolkarna har haft under Sveriges insats i Afghanistan. Genom att delta i insamlingen kan du vara med och visa din uppskattning för tolkarnas arbete!

Felaktigheter i JO-beslut

Våren 2015 JO-anmälde tolkarnas juridiska ombud Försvarsmakten, Migrationsverket och berörda departement i regeringen. Ombuden som representerat en grupp tolkar sedan 2013 ansåg att grundläggande rättssäkerhet hade satts ur spel, vilket föranledde en JO-anmälan.

För två veckor sedan fattade chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura beslut i frågan. Enligt JO har Försvarsmakten och Migrationsverket inte agerat lagstridigt i behandlingen av tolkarna:

”Mot bakgrund av det som Försvarsmakten har redovisat och vad som i övrigt har framkommit i ärendet saknas det underlag för slutsatsen att någon av de anmälda myndigheterna eller företrädare för dessa har agerat på ett sätt som skulle strida mot lag eller annan författning.”

Kampanjledningen avser med detta inlägg tydliggöra felaktigheter i chefsjustitieombudsmannens beslut.

  • Enligt JO blev Försvarsmakten ålagd att identifiera skyddsbehov för lokalanställda ”…i ett mycket sent skede när myndigheten var i färd med att avveckla sitt uppdrag i Afghanistan.”

Screen Shot 2016-05-24 at 21.27.15

Det stämmer inte. Försvarsmakten har haft gott om tid på sig att identifiera skyddsbehov för tolkar. Det hela började i juli 2012 när 24 tolkar skrev till det svenska sektionskansliet i Mazar-e-Sharif och bad om asyl. I december 2012 skrev UD till regeringen och informerade om antalet tolkar i svensk tjänst. Under mars månad 2013 fick Försvarsmakten regeringens uppdrag att snabbutreda säkerhetshot riktade mot tolkar och i juli samma år upprättade berörda myndigheter (Försvarsmakten och Migrationsverket) och departement i regeringen (Justitie-, Utrikes- och Försvarsdepartementet) en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov:

IMG_4139
Bilaga till JO-anmälan, diarienummer: 1922-2015.

Försvarsmakten har således haft över ett och ett halvt år på sig att utreda skyddsbehov för sammantaget fyrtiotal tolkar innan ISAF-insatsen avslutades i december 2014 och formellt övergick i den icke-stridande insatsen RSM.

Det är förvånande att JO anser att Försvarsmakten haft kort om tid att utreda tolkarnas skyddsbehov. Det var ju Försvarsmakten som försåg UD med uppgifter om antalet tolkar som UD rapporterade om i december 2012, två år innan ISAF-insatsen avslutades.

  • JO har inte granskat utpekade departement som var omnämnda i JO-anmälan.

Först efter mediala påtryckningar upprättade den svenska staten en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov. Ordningen bestod i att tolkar som Försvarsmakten bedömde vara i behov av skydd, fick komma till Sverige som kvotflyktingar. I juli 2013 presenterade Försvarsmakten och Migrationsverket gemensamt denna så kallade ”lösning” på tolkfrågan, framtagen av myndigheterna och representanter från Justitie-, Utrikes- och Försvarsdepartementet:

IMG_4138

Varför har inte JO granskat utpekade departement i regeringen?

För att Försvarsmakten ansåg att det saknades en politisk vilja ”…att inrätta ett mer ändamålsenligt system för att tillgodose de lokalanställdas behov av skydd.”

Screen Shot 2016-05-25 at 00.26.14

Av någon outgrundlig anledning fråntar det därmed den roll regeringen spelat i sakfrågan. Berörda departement har ingått i en arbetsgrupp tillsammans med myndigheterna och tagit fram en ”lösning” som fortfarande, snart fyra år efter att ärendet påbörjades, inte har löst tolkfrågan. Att myndigheterna har ålagts att lösa frågan inom gällande lagstiftning undanröjer inte regeringens delaktighet i förfarandet.

  • Den ”särskilda ordningen” nämns inte trots att den har ansetts vara rättsosäker och förorsakat stort lidande för tolkar som inte inkluderats i förfarandet.

Efter samtal med Försvarsmakten har tvivel rests kring upprättandet av en särskild ordning för att bistå tolkar, myndigheterna har i stället hänvisats till att hitta en lösning inom befintliga system:

Screen Shot 2016-05-24 at 22.13.01

Syftet med UNHCR:s kvotflyktingprogram har aldrig varit att lösa svenska utrikespolitiska statsangelägenheter. Programmet är framtaget av FN och administreras av FN:s flyktingorgan UNHCR för att hjälpa människor ur akuta krissituationer.

Dessutom, alldeles oberoende av det olämpliga i att ett FN-organ tas i anspråk för att lösa nationella angelägenheter, har både statsråd och myndighetsföreträdare bekräftat upprättandet av en särskild ordning.

Tobias Billström, migrationsminister under alliansregeringen, skrev följande om förfarandet i Svenska Dagbladet:  ”Att stödja de tolkar och andra lokalanställda som har bistått den svenska styrkan i Afghanistan är viktigt och från regeringens sida har vi därför säkerställt att det finns en ordning, baserad på individuella lösningar, för att bistå de personer som har stöd- och skyddsbehov.”

Vidare skriver Försvarsmakten om förfarandet i en brevväxling med de juridiska ombuden:

Screen Shot 2016-05-24 at 22.22.45

Menar JO att det inte har upprättats en särskild ordning för att bistå tolkar med skyddsbehov?

Tolkar som Försvarsmakten inte inkluderat i den ”särskilda ordningen” har uppmanats, av myndigheten, att på egen hand söka sig utomlands för att bli del av förfarandet:

FM_SMS_offentlig_handling

En uppmaning som Försvarsmakten har beklagat sig över och som är felaktig eftersom tolkarna inte kan registrera sig som kvotflyktingar utan måste presenteras för Migrationsverket av UNHCR eller en svensk utlandsbeskickning.

Försvarsmakten har i samtal med en tolk hävdat att en asylansökan i Sverige är synonymt med inreseförbud till Afghanistan: falskinfoEtt uttalande som är felaktigt och kan inte betraktas som något annat än ett försök att påverka tolkens val att söka skydd i Sverige. Hela dokumentet går att läsa här: FM_dok_felaktigt_om_asyl.

Migrationsverket fortsätter att uppmana tolkar, som inte har inkluderats i förfarandet, att företa riskfyllda resor till Indien, Pakistan eller Iran för att ansöka om skydd i Sverige. Samtidigt har Migrationsverkets stabsjurist instruerat tjänstemän på svenska ambassader att inte ställa frågor om tolkarnas skyddsbehov.

Tolkar har blivit frihetsberövade och deporterade till Afghanistan efter att ha hörsammat Försvarsmaktens rekommendationer. Migrationsverket uppmanar tolkar att företa onödiga och riskfyllda resor till ett tredje land när det, enligt Migrationsverkets egna föreskrifter, är möjligt för tolkarna att söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul.

Det är anmärkningsvärt att JO anser att det saknas underlag ”…för slutsatsen att någon av de anmälda myndigheterna eller företrädare för dessa har agerat på ett sätt som skulle strida mot lag eller annan författning.” Bara underlaget i detta inlägg visar hur tolkarnas fri- och rättigheter har åsidosatts, rättigheter som har grund i Europakonventionen, en svensk lag sedan 1995.

Justitieministern vill inte ta emot besök

Med Migrationsdomstolens dom har tolkfrågan hamnat i ett nytt läge. Det finns nu en lagakraftvunnen dom som ger tolkarna rätt att söka uppehållstillstånd på ambassaden i Kabul. De behöver inte åka till Sverige för att söka asyl.

Från kampanjens sida har vi redan tidigare hört av oss till justitieminister Morgan Johansson för att ge honom saklig information om läget när det gäller tolkarna. Vi finner det angeläget att vi får tala direkt med ministern. Det är uppenbart att myndigheterna inte har gjort sitt yttersta för att lösa frågan. Vi menar därför att inget mindre än ett direkt samtal mellan oss som driver tolkfrågan och ansvarigt statsråd kan accepteras. Alltför många tjänstemän på såväl regeringsnivå som myndighetsnivå har gjort sitt bästa för att obstruera rättvisan.

Vi skrev därför ett brev till ministern och bad om företräde. Hans assistent har emellertid meddelat att han inte vill träffas, vilket vi beklagar.

wessman

Vi har därför upprepat vår begäran om att få möta justitiministern direkt.

svartillwessman

Att tolkfrågan har kört fast juridiskt på myndighetsnivå är uppenbart. Myndigheterna kommer inte själva att reda ut sina problem utan det krävs ett ingripande från den överordnade instansen – regeringen. Socialdemokraterna var det parti som i oppositionsställning var mest klarsynt i tolkfrågan och det är inte heller den nuvarande regeringen som har skapat den rättsliga röra som nu råder. Förutsättningarna för justitieminister Morgan Johansson att ställa tillrätta det som har blivit fel är mycket goda.

Fem frågor till Migrationsverket och Försvarsmakten

Den 5 april ska försvarsutskottet i riksdagen träffa Migrationsverket och Försvarsmakten för att informera sig om situationen för de lokaltolkar som arbetade för de svenska styrkorna i Afghanistan.

Med anledning av den dom som kom 7 mars och som nu vunnit laga kraft har situationen förändrats. Migrationsdomstolen beviljade uppehållstillstånd för tre tolkar i strid mot Migrationsverkets uppfattning. Domen förändrar den juridiska spelplanen och kräver att både Migrationsverket och Försvarsmakten ändrar på tidigare fattade beslut.

Kampanjledningen har skickat ett antal frågor till ledamöterna i försvarsutskottet som bör ställas till myndigheterna.

1. Med tanke på att den ”särskilda ordningen” som skulle ordna så att de tolkar som var i behov av skydd fick komma till Sverige som kvotflyktingar har anmälts till JO, anser ni den vara rättssäker?

Den ”särskilda ordningen”, även kallat ”särskilda förfarandet” tillkom 2013 efter att tolkarnas situation uppmärksammats i medierna. Tanken var att Försvarsmakten skulle intervjua alla tolkar och andra lokalanställda för att undersöka deras behov av skydd. Därefter skulle de som behövde skydd tas till Sverige via UNHCR och kvotflyktingprogrammet. Denna process avslutades sommaren 2014.

När Migrationsverket och Försvarsmakten förklarade att den sista tolken var på plats i Sverige visade det sig att det fanns ytterligare ca 20 tolkar som undrade varför de inte fick erbjudande om att komma till Sverige.

Därefter har en juridisk process pågått där advokaterna David Loveday och Ulf Öberg företrätt ett par av de tolkar som inte fick komma med i den ”särskilda ordningen”. Det är denna process som har lett fram till att ärendet JO-anmäldes.

Läs mer:

Detta har hänt
http://tolkarna.se/detta-har-hant-2/

JO-anmälan
http://tolkarna.se/jo-anmalan/

Inga beslut förklaras
http://tolkarna.se/inga-beslut-forklaras-problemkalendern-5/

2. Hur många lokaltolkar har Försvarsmakten haft i sin tjänst i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014? Har Försvarsmakten genomfört säkerhetsgranskning av alla dessa?

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen försäkrat att alla tolkar har fått genomgå säkerhetsprövningar. Trots detta har ledningen för kampanjen ”Tolkarna” gång på gång visat att detta inte stämmer. Även oberoende journalister har visat samma sak. Det kan därför omöjligen vara så att Försvarsmakten har varit i kontakt med alla tolkar.

Läs mer:

Fyra exempel på hur försvarsmakten har gjort fel
http://tolkarna.se/fyra-exempel-pa-hur-forsvarsmakten-har-gjort-fel/

Afghansk tolk: Jag är trött på min situation
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6384662

Försvarsministern kommenterar tolkfrågan på Folk och försvar
http://tolkarna.se/forsvarsministern-kommenterar-tolkfragan-pa-folk-forsvar/

Möt Nasrin, den kvinnliga tolken som Sverige inte vill hjälpa
http://tolkarna.se/mot-nasrin-den-kvinnliga-tolken-som-sverige-inte-vill-hjalpa-problemkalendern-23/

3. Migrationsdomstolen har i en dom daterad den 7 mars 2016 beslutat att tre tolkar har rätt till permanent uppehållstillstånd med hänvisning till Europakonventionen och 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Kommer denna dom att vara vägledande för Migrationsverket när myndigheten bedömer nya ansökningar om uppehållstillstånd?

Redan hösten 2014 konstaterade Migrationsdomstolen i en dom att Europakonventionen och 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen var lagrum som Migrationsverket var tvunget att ta hänsyn till. En sökande hade överklagat Migrationsverkets avslag och domstolen beslöt att återförvisa ärendet till Migrationsverket igen.

När verket återkom med ett nytt avslag överklagades det igen och denna gång biföll Migrationsdomstolen överklagandet. I domen kritiserade domstolen Migrationsverket och menade att verket agerat i strid mot domstolens tidigare anvisningar.

Läs mer:

Europakonventionen gäller för tolkarna
http://tolkarna.se/europakonventionen-galler-for-tolkarna-problemkalendern-11/

Ägnar sig migrationsverket åt domstolstrots?
http://tolkarna.se/agnar-sig-migrationsverket-at-domstolstrots-problemkalendern-12/

4. Den som söker uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen har rätt att lämna in sin ansökan på ambassaden i det land hon eller han befinner sig. Kommer Migrationsverket att acceptera att ansökningar om uppehållstillstånd lämnas in på svenska ambassaden i Kabul?

Asyl kan inte sökas på en svensk ambassad. Däremot är det möjligt att ansöka om andra former av uppehållstillstånd. Av Migrationsverkets egna föreskrifter framgår att ansökan om uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen får lämnas in på ambassaden i Kabul.

Tidigare har Försvarsmakten gått ut med felaktiga uppgifter om att tolkarna måste söka sig till tredje land och där skriva in sig som flyktingar hos UNHCR. Konsekvensen har blivit att tolkarna gjort riskfyllda resor till andra länder förgäves, där vissa tolkar frihetsberövats i väntan på utvisning tillbaka till Afghanistan.

Migrationsverket har därtill även instruerat sina tjänstemän samt UD om att de inte får beakta tolkarnas skyddsskäl, trots att myndigheterna uppmanat tolkarna att söka sig till tredje land för att där kunna söka skydd som kvotflykingar.

Läs mer:

Tjänstemän instrueras att inte fråga om hoten
http://www.dn.se/arkiv/dn-nyheter/tjansteman-instrueras-att-inte-fraga-om-hoten

Myndigheterna motarbetar varandra
http://tolkarna.se/myndigheter-fortsatter-motarbeta-varann-problemkalendern-16/

Tolken som blev fängslad och deporterad
http://tolkarna.se/tolken-som-blev-fangslad-och-deporterad-problemkalendern-8/

Försvarsmakten försåg tolkarna med felaktig information
http://tolkarna.se/problemkalendern-dag2/

5. Givet att Migrationsverket accepterar domen från den 7 mars i år, kommer myndigheten att medverka till att tolkarna får tillgång till rättshjälp?

Migrationsdomstolens dom från 7 mars 2016 visar att tolkarna har rätt till skydd i Sverige, inte såsom asylsökande, utan med hänvisning till Europakonventionen och 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Med tanke på hur svårt det har varit för tolkarna att få gehör för sin sak och de många felaktigheter som myndigheterna har gjort är det rimligt att staten står för deras rättshjälp. Staten har agerat fel och borde därför nu göra vad som står i dess makt att rätta till sina misstag.

Läs mer:

Därför behöver tolkarna rättshjälp
http://tolkarna.se/darfor-behover-tolkarna-advokathjalp-problemkalendern-20/

Myndigheterna vill inte erkänna tolkarnas juridiska ombud
http://tolkarna.se/myndigheterna-vill-inte-erkanna-tolkarnas-juridiska-ombud-problemkalendern-19/

Första steget mot rättvisa för tolkarna

7 mars meddelade Migrationsdomstolen i Malmö att den beslutat att tre tolkar har rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Beslutet är en viktig seger för alla som kämpat för rättvisa för tolkarna, och ett kvitto på att allt ekonomiskt stöd som inkommit till kampanjen inte har varit förgäves.

Migrationsdomstolen menar att 5 kap. 3 a § tredje stycket utlänningslagen plus Europakonventionen gäller för tolkarna. De har rätt till uppehållstillstånd på grund av ”särskild anknytning till Sverige”. Beslutet är helt avgörande för frågans fortsatta hantering.

För det första betyder domen att den ”särskilda ordningen” som den förra regeringen upprättade inte längre har någon betydelse. Det som var ”lösningen” på problemet, men som vi från kampanjens sida menar är roten till det onda, har inte längre någon relevans.

Tanken med den ”särskilda ordningen” har hela tiden varit att Försvarsmakten själv ska kunna välja vilka tolkar som ska få skydd i Sverige och vilka som inte ska få det. På detta sätt fick 21 tolkar med familjer komma till Sverige som kvotflyktingar.

Men Migrationsdomstolens beslut betyder att alla tolkar som kan visa att de har arbetat för Sverige kan ansöka om uppehållstillstånd på ambassaden i Kabul. De kan inte söka asyl, för det kan bara sökas i Sverige, men de kan söka uppehållstillstånd med hänvisning till 5 kap. 3 a § tredje stycket utlänningslagen.

Detta betyder alltså att staten kan avskaffa den ”särskilda ordningen”. Den är från och med nu irrelevant, vilket vi ska vara tacksamma för eftersom det är den ”särskilda ordningen” som har orsakat hela det rättsliga haveriet.

För det andra avslöjar Migrationsdomstolen hur Migrationsverket inte har velat respektera en domstols utlåtande. Domstolen skräder inte orden:

Ur Migrationsdomstolens dom.
Ur Migrationsdomstolens dom.

Bakgrunden är att det finns en tidigare dom där Migrationsdomstolen skickade tillbaks ett ärende där den förklarade att Migrationsverket var skyldigt att beakta Europakonventionen och 5 kap. 3 a § tredje stycket utlänningslagen.

Migrationsverket kunde emellertid inte smälta detta nederlag utan valde att ifrågasätta domstolens rätt att ge anvisningar till myndigheten. Migrationsdomstolen är inte en prejudicerande instans, menade generaldirektören. Istället för att följa anvisningarna förklarade verkets stabsjurist att tolkarnas ansökan om uppehållstillstånd inte skulle prövas med hänsyn till situationen i Afghanistan.

Närmare domstolstrots än så kan man knappast komma. Det är därför som Migrationsdomstolen så tydligt i sin dom kritiserar verket.

Från kampanjens sida finner vi det mer än bara anmärkningsvärt att en svensk myndighet på detta sätt vägrar följa anvisningar från en domstol. Vi förutsätter att detta får politiska återverkningar.

Till sist vill vi också uppmärksamma en nyhet som kom samma dag som domen. Försvarsmakten har till sist erkänt att den inte genomfört en säkerhetsgranskning av alla tolkar som har tjänstgjort för Sverige. Erkännandet satt långt inne och vi har från kampanjens sida gång på gång visat att Försvarsmaktens gått ut med felaktiga uppgifter. Nu har myndigheten erkänt att inte alla tolkar har erbjudits hjälp.

Källa: SR Ekot.
Källa: SR Ekot.

Försvarsmakten påstår nu att den inte ens vet hur många tolkar som har tjänstgjort för Sverige. Hur kan en svensk myndighet inte veta vilka man har haft anställda? Återigen vittnar detta om att den ”särskilda ordningen” saknar all form av rättssäkerhet.

Tolkarna väntar på ditt svar Morgan Johansson

”Bäste statsråd!

Vi som företräder Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarnas kampanj ‘Tolkarna’ skulle vilja träffa dig för att presentera vår syn på problemet med de lokalanställda tolkar som Sverige anlitade i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014.”

Så börjar det brev kampanjledningen författade och som har varit Justitiedepartementet tillhanda sedan början av februari månad. Ännu har ingen representant från regeringen tagit kontakt med oss för att prata om tolkarnas situation.

Vi som företräder kampanjen vill träffa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att prata om tre saker:

  • Vi vill redogöra för det underlag vi har samlat på oss om tolkarna och om deras säkerhetssituation, information som vi tvivlar på att svenska myndigheter har kännedom om.
  • Vi vill dela med oss av den bevisföring vi har tillgång till som visar hur ärendet har satt grundläggande rättssäkerhet ur spel och som inte är förenligt med hur en rättstat som Sverige får agera.
  • Vi vill presentera våra förslag på hur ärendet kan skötas framgent på ett rättssäkert sätt som inte kräver några ändringar i gällande lagstiftning.

Hela brevet går att läsa här nedan:

Brev

Det är nu bråttom. Säkerheten försämras för varje dag i Afghanistan. De lokalanställda tolkar som tjänstgjort med den svenska försvarsmakten riskerar därför att fara illa eftersom de betraktas som landsförrädare av det regeringsfientliga styrkorna i Afghanistan.

Morgan Johansson, tolkarna väntar på ditt svar. Kampanjledningen ber om ett möte för att presentera rådande lägesbild och förslag på hur vi kan lösa problemet. Låt oss diskutera om hur vi ska gå tillväga framgent och hur vi på bästa sätt kan ta hand om de människor som nu lever under dödshot på grund av det Sverige bett dem göra.

Fyra exempel på hur Försvarsmakten har gjort fel

I lördags skrev DN om åtta efterlämnade tolkar som inte fått sina skyddsskäl prövade i samband med avslutad anställning. Det är andra gången på kort tid som kampanjledningen försett DN med trovärdiga uppgifter som visat hur hanteringen av tolkarna har misskötts.

Den förra regeringen, Migrationsverket och Försvarsmakten har hela tiden meddelat att man har gjort så gott man kunnat för att bistå tolkarna, något som kampanjledningen gång på gång har kunnat vederlägga. Lördagens nyhet är inget undantag och visar att Sverige som land inte har varit uppgiften mogen att agera statsmakt i Afghanistan, ett åtagande vars efterdyningar fortfarande skapar huvudbry för berörda myndigheter och den nya regeringen.

Försvarsmaktens uttalande om att samtliga tolkar har fått genomgå säkerhetsbedömningar stämmer alltså inte, åtminstone åtta tolkar har aldrig erbjudits tillfälle att få sina skyddsskäl prövade i samband med avslutad anställning.

Kampanjledningen kan nu visa hur Försvarsmakten har misskött ärendet vid fyra tillfällen:

1. Försvarsmakten har uppmanat tolkar som myndigheten inte har bedömt ha skyddsskäl att ta sig till ett tredje land för att söka asyl.
FM_SMS_offentlig_handling
En uppmaning som Försvarsmakten sedan beklagat sig över i samtal med Sveriges Radio. Bortsett från att resorna är riskfyllda för tolkarna kan inte tolkarna registrera sig själva som kvotflyktingar.

2. Försvarsmakten har i samtal med en lokaltolk hävdat att en asylansökan i Sverige är synonymt med inreseförbud till Afghanistan.falskinfo Ett påstående som är felaktigt och kan inte betraktas som något annat än ett försök att påverka tolkens vilja till att söka asyl i Sverige. Hela dokumentet går att läsa här: FM_dok_felaktigt_om_asyl

3. Överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén sade i samband med årets Folk & Försvar konferens att Försvarsmakten har ”lämnat underlag för samtliga tolkar” till Migrationsverket. Det uppgav han i ett P1-morgon reportage, 08:14 in i klippet. Samma dag kontaktades kampanjledningen av Försvarsmaktens pressekreterare Jesper Tengroth som tydliggjorde att ÖB hade uttryckt sig felaktigt. ÖB åsyftade nämligen de tolkar som redan var i Sverige, inte de tjugotal som lämnats kvar i Afghanistan (se sista uppdatering).

4. Och i lördags fick vi höra hur åtta tolkar inte ens har fått genomgå en säkerhetsprövning, något Försvarsmakten försöker bestrida trots att kampanjledningen har kunnat bevisa motsatsen, vilket fick DN att skriva om nyheten.

Försvarsmaktens ageranden i tolkfrågan riskerar att undergräva förtroendet för myndigheten, något kampanjledningen beklagar. Emellertid kan vi som engagerat oss i denna fråga inte förhålla oss passivt när tidigare kollegor till svensk myndighetspersonal riskerar att fara illa. I synnerhet då den förra regeringen, Migrationsverket och Försvarsmakten konsekvent låter påskina att de har gjort så gott de kunnat och inte vid mindre än tre tillfällen hävdat att de ”löst” tolkfrågan.

Vilken slutsats kan vi dra av lördagens nyhet?

Åtminstone åtta tolkar har inte genomgått en säkerhetsprövning trots Försvarsmaktens försäkran om motsatsen. En uppenbar frågeställning blir då om det finns fler efterlämnade tolkar som inte genomgått en säkerhetsprövning?

En annan fråga är om Försvarsmakten har mage att axla sitt påstående om att brist på kunskap om tolkarna och otillräckliga personalresurser var anledningen till varför flertalet tolkar inte erbjöds tillfälle att genomgå en säkerhetsprövning? Det har myndigheten uppgett vid samtal med chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura under ett möte den 2 oktober 2015. Det framgår i det mötesprotokoll som kampanjledningen har begärt ut av Försvarsmakten:
Möte_JO_och_FM_oktober2015

Dessa uppgifter ger vid handen att flertalet tolkar inte har fått genomgå en säkerhetsprövning och att det därför finns fog för att ytterligare tolkar inte erbjudits denna möjlighet. Därmed finns det fler indicier som pekar på att den lösning förra regeringen skapade med berörda myndigheter, den så kallade ”särskilda ordningen”, inte är rättssäker.

Kampanjledningen rekommenderar därför regeringen att skrota den ”särskilda ordningen” och säkra alla tolkars rätt till prövning. Den makten har regeringen och med hjälp av Migrationsverket kan de se till att så blir fallet. Alla tolkar som vill och som kan visa att de tjänstgjort med den svenska försvarsmakten bör beredas möjlighet att söka asyl.

Ett sådant beslut skulle inte bara gynna tolkarna, det skulle även gynna Försvarsmakten och Migrationsverket som därmed inte skulle behöva granskas av en kampanjledning som konsekvent kunnat leda i bevis hur ärendet har misskötts, med ett potentiellt grusat förtroende för myndigheterna som följd.

Säkerhetsläget för tolkarna var dåligt redan 2012

I ett nyhetsinslag i TV4 hävdar Försvarsmakten att den inte kan hjälpa de tolkar som nu finns i Afghanistan och som fruktar för sina liv.

I inslaget säger Jesper Tengroth, pressekreterare på Försvarsmakten, att det är trist att säkerhetsläget har förändrats, men att tolkarna inte längre är anställda av myndigheten och att den därför inte kan göra något. Myndigheten kan bara göra vad lagen säger att den ska göra.

Det är högst oklart varför Försvarsmakten uttrycker sig på detta vis eftersom säkerhetsläget inte var bra heller 2012, när hela den här historien började.

Det som startade debatten om tolkarna var att 24 av dem skrev ett brev till UD sommaren 2012. Det stod då klart att Sverige tillsammans med de andra ISAF-länderna skulle dra tillbaka sina styrkor till 2014. Successivt skulle ansvaret för säkerheten lämnas över till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Det var när detta blev känt som tolkarna förstod att de behövde se över sin egen säkerhet. Säkerhetsläget var då precis som nu inte bra. Att situationen i Afghanistan blivit ännu värre på senare tid betyder inte att allt var lugnt 2012.

Istället är det den förra regeringens misslyckade hantering av tolkfrågan som har gjort att ärendet dragit ut på tiden.

Vi har i många inlägg beskrivit hur den ”särskilda ordningen” som alliansregeringen skapade orsakat en situation där rättssäkerheten satts ur spel. Allmänheten förväntar sig att myndigheterna ska agera rättssäkert och så länge myndigheterna inte gör detta kommer frågan att komma tillbaka på nytt.

På en punkt har dock Försvarsmakten rätt och det är att den saknar de legala förutsättningarna för att lösa problemet. Det är inte Försvarsmaktens uppgift att besluta om uppehållstillstånd. Det är regeringen och Migrationsverket som äger den frågan. Här väntar vi alltjämt på ett besked från regeringens sida om hur den tänker lösa problemet.

Försvarsministern kommenterar tolkfrågan på Folk & Försvar

Under gårdagens Folk och Försvar, kommenterade försvarsminister Peter Hultqvist hanteringen av de afghanska tolkarna efter att frågan ställts av publiken.

I klippet (35:30 – 36:58) uppger försvarsministern att Sverige har ”tagit emot en ansenlig del tolkar” men nämner inte att Sverige har lämnat en lika ansenlig del kvar i ett allt osäkrare Afghanistan. 21 tolkar har fått komma till Sverige via den lösning svenska staten och berörda myndigheter (Försvarsmakten och Migrationsverket) skapade, den så kallade ”särskilda ordningen”, som innebar att vissa tolkar fick komma till Sverige som kvotflyktingar inom ramen för UNHCR:s vidarebosättningsprogram.

Kampanjledningen vill ta tillfället i akt att påminna försvarsministern att det är samma ”särskilda ordning” som har lämnat ett tjugotal tolkar kvar i Afghanistan på oklara grunder och att det är samma ”särskilda ordning” som har JO-anmälts eftersom den ansetts vara allt annat än rättssäker.

Den ”särskilda ordningen” är således inte en bra lösning och bör avskaffas med omedelbar verkan. Lösningen har frihetsberövat tolkar och skapat stort lidande hos tidigare kollegor till svensk myndighetspersonal och har vid inte mindre än tre tillfällen sagts ha löst tolkfrågan, ett tjugotal efterlämnade tolkar till trots.

Kampanjledningen har vid flertalet tillfällen tydliggjort hur frågan kan lösas med gällande lagstiftning. Det som behövs nu är – tvärtemot vad försvarsministern säger – att justitiedepartementet och försvarsdepartementet vägleder myndigheterna, inte betraktar ärendet från läktarplats.

Försvarsmakten och Migrationsverket klarar inte av att lösa frågan tillsammans eller på egen hand. Tvärtom, har vi här på hemsidan visat hur myndigheterna motarbetar varandra. Försvarsmakten anser att det var felaktigt att skicka tolkarna på riskfyllda resor till ett land utanför Afghanistan för att få sina ärenden prövade. Men Migrationsverket fortsätter med denna uppmaning för att i nästa steg instruera tjänstemän på svenska utlandsmyndigheter att inte fråga om tolkarnas skyddsskäl, anledningen till varför tolkarna företar dessa riskfyllda resor till att börja med.

Försvarsministern säger att Sverige har bistått tolkarna ”sen kan vi diskutera vad som är tillräckligt i sammanhanget”. Tolkarna är kollegor till svensk myndighetspersonal och har varit helt avgörande för den svenska försvarsmakten i Afghanistan. Utan dem hade Försvarsmakten inte kunnat göra sitt jobb.

Det minsta man kan begära är att de efterlämnade tolkarna åtminstone får sitt ärende prövat enligt svensk rätt.

Försvarsmakten uppger i samtal med JO och till DN att bara tolkar som har avslutat sin tjänstgöring vid årsskiftet 2013/2014 har fått ingå i den ”särskilda ordningen”. Något kampanjledningen har kunnat vederlägga då tolkar kom till Sverige redan under 2013 enligt Migrationsverket.

Migrationsverket har i sin tur valt att gå emot Migrationsdomstolens dom som i praktiken innebär att tolkarna kan söka asyl i Sverige via Afghanistan med anledning av Europakonventionen, en svensk lag sedan 1995 som stadgar att tolkarnas fri- och rättigheter måste säkerställas. Tolkarna har även möjlighet att söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul. Det framgår av Migrationsverkets egna föreskrifter men det förutsätter att Migrationsverket slutar obstruera genom att instruera tjänstemän att inte fråga om tolkarnas skyddsskäl.

Om det är någonting vi har lärt oss efter drygt tre år, är det att myndigheterna är i stort behov av politisk ledning och att de vid varje givet tillfälle i denna fråga, fortsätter att undergräva tilltron till sig själva genom slarviga och moraliskt förkastliga uttalanden.

— Uppdatering 10.00 —

Överbefälhavare Micael Bydén kommenterar i dag hanteringen av tolkarna i Sveriges Radio. I P1-morgon (08.14 in i klippet) uppger Bydén att Försvarsmakten har ”lämnat underlag för samtliga tolkar” till Migrationsverket för behandling. ”Vi har överlämnat det till ansvarig myndighet, Migrationsverket, som sedan har att hantera det” säger han.

Detta är en nyhet då Försvarsmakten nu även lämnat underlag till Migrationsverket för tolkar som myndigheten tidigare inte ansett ha haft skyddsskäl. Denna vändning i ärendet beror troligtvis på den mediala uppmärksamhet kampanjen och de juridiska ombuden har skapat, något som välkomnas av kampanjledningen och Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna.

Enligt Försvarsmaktens överbefälhavare har nu underlag för samtliga tolkar som varit i den svenska försvarsmaktens tjänst lämnats till Migrationsverket för behandling. Förhoppningsvis följer Migrationsverket nu den vägledande dom i Migrationsdomstolen som uppger att tolkarna har en lagstadgad rätt till prövning.

— Uppdatering 16.00 —

Efter samtal med Försvarsmaktens pressekreterare Jesper Tengroth, har det nu framgått att överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén åsyftade de tolkar som redan har fått komma till Sverige, inte de tolkar som fortfarande är kvar i Afghanistan.

Vi är med andra ord tillbaka på ruta ett. ÖB:s uttalande om att Försvarsmakten har ”lämnat underlag för samtliga tolkar” rör alltså bara de tolkar som är i Sverige och som Försvarsmakten felaktigt påstår, endast berör tolkar som har avslutat sin tjänstgöring vid årsskiftet 2013/2014.

Med denna uppdatering borde behovet av politisk styrning och vägledning ha tydliggjorts med all önskvärd tydlighet.

Rättslösheten summeras – Problemkalendern #24

Med dagens inlägg avslutas Problemkalendern. Kampanjledningen har i 24 dagar beskrivit varför tolkarna är i behov av skydd, hur den svenska staten och berörda myndigheter har misskött ärendet och på vilket sätt problemet kan lösas.

Behovet av en skyndsam och rättssäker lösning är av största vikt för de kvarlämnade tolkarna i Afghanistan med anledning av det försämrade säkerhetsläget, men även framgent så länge Sverige fortsätter skicka trupp till oroshärdar med ambitionen att stävja mänskligt lidande.

Det första regeringen behöver göra nu är att skrota den ”särskilda ordningen” som upprättades för att bistå tolkarna efter mediala påtryckningar. Den är inte rättssäker och har utsatt tolkarna för lidande och onödiga risker samtidigt som ett 20-tal tolkar har lämnats kvar i Afghanistan på oklara grunder. Sverige kan bistå tolkarna på ett rättssäkert sätt med nu gällande lagstiftning.

Kampanjledningen redogör här för två rättssäkra lösningar:

  • Den svenska ambassaden i Kabul kan utfärda uppehållstillstånd om det anses föreligga ”särskilda skäl för det”. Den möjligheten har ambassaden, det framgår av Migrationsverkets egna föreskrifter. Nog borde ett särskilt skäl vara att den svenska staten inte vill utsätta tolkarna för riskfyllda resor till svenska ambassader utanför Afghanistan? Migrationsverket behöver dock sluta uppmana tjänstemän att inte fråga om tolkarnas skyddsskäl. Att tolkarna är utsatta för hot på grund av samröre med den svenska försvarsmakten är ju skälet till varför de har tagit kontakt med den svenska ambassaden till att börja med.
  • Europakonventionen har gällt som lag i Sverige sedan 1995. Den förpliktigar att tolkarnas fri- och rättigheter måste säkerställas. Att tolkarna kan anses omfattas av konventionen har fastställts i en dom i Migrationsdomstolen. I praktiken innebär domen att tolkarna har rätt att söka asyl i Sverige från Afghanistan, trots att de inte befinner sig i Sverige.

Tolkarna har varit helt avgörande för den svenska försvarsmakten i Afghanistan. Utan tolkarna hade Försvarsmakten inte kunnat göra sitt jobb. Tolkarna är därmed kollegor till svensk myndighetspersonal. Man lämnar inte kollegor efter sig på slagfältet. Punkt.

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver om tolkarna i dag. Lifvendahl summerar den rättslösa hanteringen på ett förtjänstfullt sätt och understryker den hederskodex som är att inte lämna kollegor efter sig på slagfältet.

Screen Shot 2015-12-24 at 09.06.22Screen Shot 2015-12-24 at 08.59.46

”Det rimliga och hedervärda vore att låta tolkarna söka uppehållstillstånd i Sverige på den svenska ambassaden i Kabul, för att tolkarna inte ska behöva genomföra riskfyllda resor till ett tredje land.”

”Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF) bistår aktivt tolkarna genom att samla in pengar till deras advokatkostnader. SVF kräver inte, nota bene, att alla tolkar ska beviljas asyl, för det är inte självklart att alla har asylskäl. Vad de kräver är att de kvarvarande tolkarna som vill och kan visa att de har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten ska få chansen att söka asyl och prövas i enlighet med svensk lag.”

Det är nu hög tid att avföra denna följetång från svensk politik genom att garantera de kvarlämnade tolkarnas lagstadgade rätt till prövning. Socialdemokraterna var kritiska till hanteringen av tolkarna under sin tid i opposition. Nu sitter partiet i regeringsställning och kan lösa problemet.

Regeringen kan slå två flugor i en smäll43 procent av de asylsökande under första veckan i december kom från Afghanistan. 81 procent ensamkommande barn kom från Afghanistan under samma period. Varför tar inte regeringen tillfället i akt att dels säkerställa tolkarnas fri- och rättigheter, dels sätta tolkarna i arbete för att avhjälpa rådande tolkbrist i Sverige?

Det har framgått med all önskvärd tydlighet att vare sig Försvarsmakten eller Migrationsverket klarar av att lösa frågan om tolkarna på egen hand. Myndigheterna är i stort behov av politisk ledning. Sittande regering har alla förutsättningar att lösa problemet. Visa svenska folket att ni klarar av att sätta punkt för den rättsliga röra som alliansregeringen skapade och som de berörda myndigheterna inte förmår avstyra.

Möt Nasrin, den kvinnliga tolken som Sverige inte vill hjälpa – Problemkalendern #23

Nasrin är en av de tolkar Sverige har lämnat efter sig utan hjälp. I Afghanistan lever kvinnor och män i separata sfärer och det är omöjligt för en svensk man att tala med en obekant afghansk kvinna. För att tala med kvinnor behövs det kvinnliga tolkar och kvinnliga svenska soldater.

En av dem som tjänstgjorde med Nasrin är Karin Eriksson som idag är chefredaktör på Mariestadstidningen. Våren 2012 var hon public affairs officer i Afghanistan. Hon skriver om Nasrin:

”Modig. Det är så jag skulle beskriva Nasrin. Hon var lojal och ville alltid göra sitt bästa trots att det ibland försatte henne i obekväma situationer. Att som ung kvinna i Afghanistan arbeta för ISAF kräver styrka, integritet och ett öppet sinne. Alla egenskaper som Nasrin besitter. Det är med stor sorg jag läser om de konsekvenser som nu drabbar Nasrin och hennes familj.”

Nasrins egen berättelse

Hej vänner!

Mitt namn är Nasrin Majroh och jag är från Afghanistan. Jag är 24 år gammal och just nu studerar jag i Indien med syfte att ta en kandidatexamen. Min familj består av min far, mor, fyra systrar och två bröder. Min far är pensionerad miliär, mamma är lärare på gymnasiet och mina systrar har tagit kandidatexamen i medicinsk vetenskap och handel. Mina bröder går på gymnasiet.

Just nu bor jag i Indien i den vackra staden Chandigarh. Mina föräldrar skickade mig hit för att studera eftersom förhållandena där vi bodde i Afghanistan var osäkra.

Jag började arbeta för den svenska styrkorna i september 2009 medan jag gick i gymnasiet, 12 klass i Jawzjanprovinsen. Jag letade efter ett jobb eftersom jag var tvungen att hjälpa min familj. Jag fick höra av en vän att PRT:et [Provincial Reconstruction Team]* behövde en kvinnlig tolk och eftersom jag kunde tala lite engelska ansökte jag om jobbet. Jag blev kallad till en intervju och skrev sedan kontrakt med dem.

Eftersom jag gick på gymnasiet omfattade mitt kontrakt endast möten med kvinnor inne i stan. Efter tre månader hade jag tagit min examen och då ändrades mitt kontrakt till åtta timmars arbete per dag. Eftersom vår kultur inte accepterar att kvinnor umgås med okända män följde jag med dem [svenska trupperna] på möten som med kvinnor inne i stan och andra områden. Jag förberedde också rapporter inför mötena för det det team jag skulle arbeta med. Jag har också varit i andra provinser som Sarepul och Balkh eftersom de svenska trupperna inte hade någon kvinnlig tolk där.

Efter ett tag började de ta med mig på uppdrag i distrikt långt bort, vilket var en utmaning för mig, men jag accepterade detta eftersom jag ville interagera med människor i byarna också. Senare blev jag förflyttad till CNL [Camp Northern Lights]** eftersom jag hade en dispyt med chefen för Supreme*** i campen Monitor Jawzjan.

I CNL fick jag göra mycket mer och åka på fler uppdrag jämfört med Camp Monitor. Vi arrangerade möten och anordnade seminarier för kvinnliga poliser på olika ställen. I juni 2012 fick jag ett stipendium från utbildningsministeriet och min familj tvingade mig att åka till Indien eftersom de inte kände sig säkra på grund av mig.

Jag läser på mitt sista år på universitetet och är mycket orolig för min framtid. Säkerhetssituationen i Afghanistan försämras dag för dag och det kommer att bli svårt för mig att åka tillbaka.

Tro mig, min familj vill inte ens att jag kommer hem vid högtider på grund av säkerhetssituationen. De har lämnat Jawzjan för en månad sedan på grund av mig och säkerhetsläget, och av att de blivit hotade av en obekant person. Just nu bor de hos släktingar men vi vet inte vad vi ska göra eller vart vi ska bege oss.

Jag är säker på att motståndsmännen kommer att döda mig och hela min familj om de får chansen, och jag är mycket orolig för detta.

Helt ärligt finns det ingen säker plats för mig och min familj i Afghanistan.

När jag fick höra att den svenska regeringen hade bestämt att tolkarna skulle få söka asyl åkte jag till Afghanistan och kontaktade Gender Field Advisor vid CNL i Balkh och bad honom om ett möte. Eftersom jag var den förste kvinnlige tolken som hade arbetat för dem borde jag i alla fall ha fått chansen till ett möte. Efter att han hade kontrollerat mina uppgifter, och var säker på att jag var en av tolkarna, sa han att han skulle göra ett försök, men han gjorde ingenting.

Jag ringde honom tre gånger under tre veckor, men den fjärde veckan hade numret stängts av. Jag bestämde mig för att åka till campen och när jag kom dit hade den militära delen redan lämnat campen och Balkh. Jag brast i gråt och kunde inte förstå varför den svenska militären gjorde så mot mig. Det är något som jag ofta tänker på.

När jag kom tillbaka från Afghanistan åkte jag till svenska ambassaden i New Delhi, i Indien, men tilläts inte komma in eller träffa någon eftersom jag inte hade bokat tid. Jag skrev då ett e-mail, berättade allt och bad om ett möte, men responsen från ambassadpersonalen var negativ. Svaret jag fick var att eftersom jag hade arbetat med [den svenska] militären i Afghanistan kunde svenska ambassaden i Indien inte hjälpa mig utan föreslog att jag skulle vända mig till FN.

Jag vill hjälpa mitt land men situationen tillåter inte mig att leva fridfullt i mitt eget land på grund av att jag har arbetat med utlänningar och med utländsk militär. Ja, jag önskar att få komma till Sverige och bo där i fred, arbeta och hjälpa människor i nöd.

Nasrin Majroh

*PRT är namnet på den typ av civila och militära enhet som ISAF, International security assistance force, skapade för att skapa säkerhet i Afghanistan.
**CNL, Camp Nordic Light är namnet på den svenska militära campen i Mazar-e-Sharif.
***Supreme är ett företag som tillhandahåller tjänster för försvarsmakter i internationella insatser. Sverige har både haft tolkar direkt anställda av svenska försvarsmakten och via Supreme.