Tolkfrågan: Vad handlar den om?

182_8206
Foto: David Bergman.

2002–2014 deltog Sverige med trupp i ISAF, den fredsfrämjande insatsen i Afghanistan. Försvarsmakten anlitade under denna tid ett 40-tal lokalanställda tolkar.

På grund av tolkarnas arbete för de svenska styrkorna ses de som förrädare av talibanerna och lever under dödshot.

Sverige valde därför att hjälpa några av dem. Men bara några, inte alla. Endast de tolkar som var i tjänst från 2013 till mitten av 2014 fick sina skyddsskäl prövade. Alla andra tolkar som arbetat för Sverige har lämnats utan hjälp.

Idag finns ett 20-tal tolkar kvar i Afghanistan som Sverige vägrar att hjälpa.

Enligt en vägledande dom från i mars 2016 i Migrationsdomstolen har tolkarna rätt att ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Trots detta vägrar svenska myndigheter att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd. Utrikesdepartementet och Migrationsverket är i konflikt med varandra om hur frågan ska hanteras, och Försvarsmakten menar att den inte heller kan göra något. Ansvaret för att reda ut härvan ligger hos regeringen, men regeringen vägrar att agera.

Just nu lever därför ett 20-tal tolkar under hot i Afghanistan eller i exil. De hotas till livet på grund av sitt arbete för svenska staten, men svenska staten vägrar att hjälpa dem. Kampanjen ”Tolkarna” går ut på att informera allmänheten om tolkarnas situation och kräva av regeringen att den ska se till att tolkarna får en chans att ansöka om uppehållstillstånd i enlighet med svensk lagstiftning.

Läs mer om kampanjen och sakfrågan på sidorna ”Detta har hänt” och ”Frågor och svar”.

Hälften av tolkarna är fortfarande kvar i Afghanistan – Problemkalendern #24

Idag är det julafton och vi publicerar det sista inlägget i vår julkalender – Problemkalendern. Vi bestämde oss för att köra en repris på förra årets framgångsrika kampanj eftersom problemet med de afghanska tolkarna fortfarande inte är löst. Fyra år har gått sedan frågan aktualiserades. Ändå står Sverige kvar vid ruta ett och kommer ingenstans.

Sverige deltog i ISAF under åren 2002 till 2014. Under den tiden kom ett 40-tolkar att tjänstgöra med den svenska försvarsmakten. När det var dags att åka hem var det ingen som hade tänkt på att tolkarna kunde hamna i en farlig situation på grund av sitt arbete för Sverige. Efter politiska påtryckningar kom myndigheterna att hjälpa hälften av dem, de tolkar som tjänstgjorde 2013 och 2014. Den andra hälften brydde man sig inte om.

Kvar i Afghanistan, eller i exil, finns därför idag ett 20-tal tolkar som kan visa att de har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som fruktar att de ska dödas av talibanerna. Vår kampanj handlar om att dessa ska få chansen att söka skydd i Sverige. Lagen ger dem rätt att ansöka om uppehållstillstånd. Vi vet inte vilka av dem som har rätt till skydd. Vi säger endast att rättvisan kräver att de ska få sin sak prövad av de svenska myndigheterna.

Årets kampanj har fokuserat på den dom som Migrationsdomstolen avkunnade 7 mars i år. Där fastställs att tolkarna har rätt till permanent uppehållstillstånd med hänvisning till Europakonventionen och utlänningslagen 5 kap. 3 a § tredje stycket.

Domen gör att tolkarna har rätt att ansöka om uppehållstillstånd direkt på ambassaden i Kabul, men myndigheterna har med en åsnas envishet vägrat erkänna att tolkarna har denna rätt.

Kampanjen har haft effekt. Riksdagsledamoten Maria Weimer (L) har lämnat in en interpellation där hon frågar utrikesminister Margot Wallström (S) varför UD inte tar emot tolkarnas ansökningar. Niclas Malmberg (MP), riksdagsledamot, har i sin tur också valt att anmäla förre migrationsministern Tobias Billström (M) till KU för att vi ska få en granskning av regeringskansliets inblandning i frågan.

Själva har vi lämnat in två JO-anmälningar. Den ena handlar om Migrationsverkets försök att stoppa domen i Migrationsdomstolen. Den andra handlar om UD:s vägran att ta emot inkomna handlingar till myndigheten. Ett antal tolkar tog sig till svenska ambassaden i Kabul men där fick de inte lämna papprena ifrån sig. Båda dessa saker måste granskas av en oberoende part.

Vad händer härnäst? Frågan om de afghanska tolkarna kommer inte att försvinna förrän regeringen tar sig ann den. Glädjande är därför att 2017 blir ett år då regeringen och förvaltningarna granskas. Kampanjen för rättvisa för tolkarna klingar inte av utan fortsätter med nya tag.

Som vi har nämnt gång efter annan behövs ingen ny lagstiftning för att ge varje tolk som menar att han har rätt till skydd en ärlig chans att få sin sak prövad. Lagparagraferna är redan på plats och Migrationsdomstolen har visat hur de ska tolkas. Allt som behövs är en order från regeringen om att Utrikesdepartementet ska ta emot ansökningar om uppehållstillstånd på ambassaden i Kabul. Hela regelverket är redan på plats. Det är bara att trycka på knappen.

Vi har med årets kalender också valt att presentera några av de tolkar som det handlar om. Vi vill därför tacka Tawfiq, Naqeebullah, Nasrin, Javed, Zekrullah, AA, Bashir, Abdul och Sayed för att de träder fram och berättar sina historier.

Slutligen vill vi också tacka våra gästskribenter: Amanda Wollstad, Henrik Hall och David Bergman.

Kampanjledningen önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vi JO-anmäler Utrikesdepartementet – Problemkalendern #23

I går anmälde vi Migrationsverket till Justitieombudsmannen. I dag anmäler vi Utrikesdepartementet.

Under våren 2016 har den svenska ambassaden i Kabul vägrat att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd, författade av personer som har tjänstgjort som lokalanställda tolkar för den svenska försvarsmakten i Afghanistan.

Vi menar att Utrikesdepartementet har, genom den svenska ambassaden i Kabul, agerat på ett sätt som strider mot hur en svensk förvaltningsmyndighet ska agera enligt Förvaltningslagen. Som framgår av TT i Svenska Dagbladet har tjänstemän på ambassaden vägrat att ta emot ett flertal skyddssökande tolkars skriftliga ansökningar om uppehållstillstånd.

Därutöver har Migrationsverket bett ambassaden om hjälp att handlägga ett tillståndsärende som rörde en tidigare anställd lokaltolk efter att Migrationsdomstolen återförvisat ärendet till Migrationsverket.

Migrationsdomstolen gjorde nämligen bedömningen att ambassaden har möjlighet att ”ta emot och utreda ett tillståndsärende om den bedömer att det finns särskilda skäl för det”, i enlighet med Migrationsverkets föreskrifter:

Den 10 mars 2016 svarade ambassaden att den inte hade möjlighet att handlägga migrationsärenden eftersom tjänstemännen saknade ”resurser, erfarenhet och kompetens avseende dessa ärenden”.

Sammantaget anser vi att tjänstemän på ambassaden i Kabul har agerat på ett sätt som strider mot Förvaltningslagens fjärde och tionde paragraf. Utrikesdepartementets personal har inte varit behjälpliga vid myndighetsutövning mot enskild. Utrikesdepartementets personal har nekat ett flertal tolkar möjligheten att inkomma med handlingar.

Agerandet strider mot hur en förvaltningsmyndighet ska förhålla sig till enskild. Därför väljer vi nu att anmäla Utrikesdepartementet till riksdagens ombudsmän.

Vi JO-anmäler Migrationsverket – Problemkalendern #22

Idag anmäler vi Migrationsverket till Justitieombudsmannen på grund av att verket i smyg har försökt påverka Migrationsdomstolen i ett fall som handlar om fyra afghanska tolkar som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket har inte spelat med öppna kort. Justitieombudsmannen måste därför som oberoende part gå in och granska vad som har hänt.

Frågan om hur Sverige ska göra med de tolkar som försvarsmakten anlitade i Afghanistan under åren 2002 till 2014 har fortfarande inte kommit till ett slut. Alltjämt kämpar ett 20-tal tolkar för sin rätt att få skydd i Sverige. De kan alla visa att de har tjänstgjort för den svenska försvarsmakten och lever under hot i sitt hemland eftersom de ses som förrädare av talibanerna.

I mars i år lyckades tre av dessa tolkar få permanent uppehållstillstånd i Sverige beviljat av Migrationsdomstolen i Malmö. Domstolen menade att tolkarna hade en ”särskild anknytning” till Sverige i enlighet med utlänningslagen 5 kap. 3a §, tredje stycket, punkt 3, och Europakonventionen.

Domen gick emot Migrationsverket som upprepade gånger försökt neka tolkarna uppehållstillstånd.

Att en myndighet förlorar i en domstol är inget anmärkningsvärt i sig, om det inte vore för att verket i sista stund försökt påverka domstolen helt utanför den normala juridiska processen.

Redan i våras kunde Dagens Nyheter (10/6) rapportera att en stabjurist på Migrationsverket kommit på oanmält besök till chefsrådmannen som hade hand om målet ett par dagar innan det skulle avgöras. Stabjuristen berättade för chefsrådmannen att hon hade säkerhetsklassad information i ärendet och att SÄPO måste kopplas in innan målet avgjordes. Vilken information det rörde sig om ville hon inte avslöja och hon hade inte informerat tolkarnas advokater om att denna typ av information skulle finnas. Stabjuristen var vid tillfället inte heller verkets sakförande jurist i målet.

Migrationsverket har självt låtit utreda det inträffade. En advokatfirma fick uppdraget som konstaterade att agerandet hade varit i strid med det normala juridiska förfarandet. Men en internutredning beställd av ledningen för Migrationsverket räcker givetvis inte som granskning, utan här krävs att en oberoende part tar sig an ärendet.

Till saken hör också att Migrationsverkets generaldirektör tidigare uttalat att han anser att Migrationsdomstolens tolkning av lagen är felaktig, och han har också sagt att han inte anser att domstolens avgörande är prejudicerande (SvD 17/4 2015). Det finns därför goda skäl att tro att verkets stabjurist har agerat i överensstämmelse med generaldirektörens vilja, och att skulden för det inträffade inte ska läggas helt på en enskild tjänsteman.

Det är mycket sorgligt att frågan om de afghanska tolkarna fortsätter att vara olöst. Ytterst vilar ansvaret på regeringen. Tack vare Migrationsdomstolens avgörande från den 7 mars i år finns det lagliga möjligheter för tolkarna att få sitt behov av skydd prövat av svenska myndigheter. Men för tillfället tvistar Migrationsverket och Utrikesdepartementet om hur ärendena ska hanteras, och ingenting händer.

Samtidigt förvärras säkerhetsläget i Afghanistan för var dag som går och de tolkar som gjorde viktiga insatser för den svenska försvarsmakten riskerar att fångas in och dödas av talibanerna. Är det verkligen så här Sverige vill bli ihågkommet? Som ett land som lämnar myndighetskolleger i händerna på självutnämnda skarprättare?

Regeringen kan lösa tolkfrågan redan i dag – Problemkalendern #21

Regeringen kan lösa tolkfrågan redan i dag, om den vill. Med anledning av justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons (S) uttalande, kör kampanjledningen repris på fjolårets inlägg där inte mindre än fyra lösningar presenteras.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson har sagt att regeringen inte tänker göra någonting för att tolkarna ska få sina skyddsskäl prövade. Johansson motiverar sitt beslut med att Försvarsmakten gjorde bedömningen att tolkar som lämnades kvar, inte var i behov av skydd. Och Johansson ser ingen anledning att överpröva Försvarsmaktens beslut. Statsrådet påpekar även att lagen (regeringsformen) förhindrar regeringen från att bestämma i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild. I klartext, regeringen tänker inte hjälpa tolkarna.

Men de tolkar som lämnades kvar fick inte sina skyddsskäl prövade. Den svenska statens ”lösning” var inte på plats förrän juli 2013. Därför fick bara tolkar som tjänstgjorde mellan 2013 och 2014 komma till Sverige. De tolkar som hade tjänstgjort mellan 2002-2013 fick inte sina skyddsskäl prövade och lämnades sedermera kvar i Afghanistan när Sverige avslutade ISAF-insatsen 2014.

Och detta tycks justitie- och migrationsminister Morgan Johansson inte förstå. Försvarsmaktens bedömning har bara gällt för hälften av tolkarna. Den andra halvan har inte varit föremål för någon bedömning av Försvarsmakten inom ramen för statens ”lösning”.

Vad kan regeringen då göra för att bistå tolkarna och vad finns det för lagrum som kan användas? Kampanjledningen redogör för detta genom fjolårets inlägg härnedan.

***

Från kampanjens sida har vi alltid hävdat att allt trassel omkring de afghanska tolkarna skulle kunna vara löst imorgon om regeringen bestämde sig för det. Regeringens befogenheter när det gäller att bevilja utlänningar uppehållstillstånd är nämligen betydligt större än vad den har velat påskina.

Som vi har berättat om tidigare låste sig frågan när förutvarande migrationsministern slog fast att tolkarna fick söka asyl på samma sätt som alla andra. Den gällande linjen efter det blev att till intet pris avvika från regeln om att ansökan om uppehållstillstånd endast ska sökas på svensk mark. Det är det som har orsakat allt trassel med den ”särskilda ordningen” och att frågan efter tre år ännu inte fått en rättsäker och tillfredsställande lösning.

Nu finns det dock inte mindre än fyra möjligheter med gällande lagstiftning att lösa problemet. Utlänningslagen säger:

5 kap. 2 §: ”Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).”

5 kap. 3a §: ”När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas en utlänning som…på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.”

5 kap. 20 §: ”Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet.”

23 kap. 3 §: ”Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla utlänningars: 1. inresa och vistelse i landet…”

Läs JO-anmälan där advokaterna David Loveday och Ulf Öberg listar de aktuella lagrummen.

Den sista paragrafen är kanske den mest intressanta: ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i”. Har Sverige varit i krig? Ja, i Afghanistan. Sverige har haft 200 år av fred här hemma, men varit i krig i andra länder. Just nu är vi exempelvis i krig i Mali och Irak.

Med hjälp av 23 kap. 3 § kan regeringen således besluta att tolkarna får resa in i Sverige där de sedan kan söka asyl hos Migrationsverket på vanligt sätt. Staten har ju aldrig nekat dem att söka asyl, bara nekat dem att söka asyl medan de befinner sig i Afghanistan.

Problemet kan alltså lösas omedelbart. Regeringen kan besluta om att tolkarna får resa in i Sverige på grund av att de deltagit i ett krig som Sverige har varit indraget i. Därefter kan en helt vanlig asylprocess påbörjas.

Tolkfrågan 2.0 – Problemkalendern #20

Om svenska staten inte tar sig i kragen och reder ut vad som ska gälla för lokalanställda tolkar som tjänstgör med den svenska försvarsmakten, kommer vi inom kort ha en ny situation där en grupp tolkar undrar varför de inte får någon hjälp av Sverige. Sverige agerar just nu i Mali, Irak och … Afghanistan. Ja, ni läser rätt. Sverige har fortfarande trupp i Afghanistan som använder sig av lokalanställda tolkar.

Som vi har berättat om tidigare har företrädare för regeringen och myndigheterna mer än en gång förklarat att tolkfrågan är löst en gång för alla. Det var också budskapet från migrationsminister Morgan Johansson i den interpellationsdebatt som hölls i juni i år. Frågan var hanterad och avslutad. Något mer kunde inte göras.

Från kampanjledningens sida har vi frågat hur ett problem som återkommer gång på gång kan vara löst, och vi vill varna för att även om regeringen verkligen tycker att den har gjort allt som står i dess makt och att vi som bråkar om saken skulle vara gnälliga, kommer problemet att återkomma om staten aldrig bestämmer sig för vad som ska gälla.

Den ”lösning” som regeringen stöder sig på (som alltså lämnade hälften av tolkarna i sticket) är en tillfällig konstruktion som man kallade för ”den särskilda ordningen”. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp bestående av justitiedepartementet, försvarsdepartementet, utrikesdepartementet, Migrationsverket och Försvarsmakten. Den fick i uppdrag att ”lösa” problemet men inte att skapa en fast ordning för hur Sverige ska bistå lokalanställd personal.

När nu Sverige har trupp i extremt farliga områden som Mali och Irak, och återigen är beroende av lokaltolkar och annan lokalt anställd personal, lär därför tolkfrågan komma tillbaks. Ironiskt nog fortsätter också Sverige att anställa tolkar i Afghanistan eftersom vi deltar i ISAF:s efterföljare Resolute Support Mission. Vi håller alltså just nu på med att fylla på med ännu några afghanska tolkar som kan komma att behöva hjälp.

Frågan har diskuterats av Veteranutredningen som leddes av Allan Widman (L). Här är förslaget att Sverige behöver en permanent ordning för hur vi ska ta hand om lokalanställd personal.

SOU 2014:27, s. 488.

Förslaget är alltså att Sverige ska ta ett arbetsgivaransvar även för sin lokalanställda personal. Det kan tyckas rimligt för ett land som är noga med att kräva ansvarstagande arbetsgivare. Men hur ska det gå till? Hur ska regeringen kunna lägga ett förslag som säger att myndigheterna måste ta ansvar för lokalanställd personal när den inte vill ta sitt arbetsgivaransvar för de tolkar som Sverige redan har haft i tjänst?

Utrikesdepartementet riskerar en JO-anmälan – Problemkalendern #19

Den svenska ambassaden i Kabul vägrar att ta emot tolkarnas ansökningar om uppehållstillstånd. Flera skyddssökande tolkar har blivit nekade i dörren efter att ha genomfört en riskfylld resa genom Afghanistan.

Men får ambassaden vägra att ta emot ansökningshandlingar? Är det förenligt med svensk lagstiftning? Svaret är Nej.

Den svenska ambassaden i Kabul är en del av Utrikesdepartementet (UD). UD är både ett departement och en förvaltningsmyndighet. Som förvaltningsmyndighet har UD att rätta sig efter Förvaltningslagen (1986:223).

Och enligt Förvaltningslagens fjärde paragraf ska förvaltningsmyndigheter vara behjälpliga vid myndighetsutövning mot enskild.

Till och med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S), som inte tänker göra någonting för att bistå tolkarna, har sagt att ambassaden har skyldigheter gentemot tolkarna:

”Om en person skulle vända sig till en svensk ambassad i syfte att söka asyl i Sverige är ambassaden skyldig att ta emot ansökan och sända den vidare till Migrationsverket för beslut.”

Den svenska ambassaden i Kabul har även ansetts vara rätt instans för att ta emot ansökningar. Det framgår av Migrationsverkets föreskrift (MIGRFS07/2015).

 

Migrationsverket har därför bett ambassaden att ta emot ansökningar. Men ambassaden har vägrat och sagt att den inte har kompetens att handlägga tillståndsärenden eller läsa afghanska dokument.

Utrikesdepartementet har alltså vägrat att pröva tillståndsärenden enligt Migrationsverkets föreskrift och har heller inte velat ta emot tolkarnas ansökningshandlingar, vilket strider mot hur en svensk förvaltningsmyndighet ska agera enligt Förvaltningslagen.

Det finns därför tillräckligt med underlag för att JO-anmäla Utrikesdepartementet. Myndigheten följer inte svensk lagstiftning. Det anser även riksdagsledamot Maria Weimer (L) som avslutar sin interpellation riktad till utrikesminister Margot Wallström (S) med följande mening:

”Det är uppenbart att lagen inte följs av tjänstemän på Utrikesdepartementet. Det framgår av Migrationsverkets föreskrift att ambassaden i Kabul är rätt instans för tolkarna att vända sig till.”

”Jag har knackat på varenda dörr som leder till Sverige”. Tolken AA berättar – Problemkalendern #18

Tolken AA vill gärna vara med och berätta sin historia men ville inte ha med sitt namn, vilket vi givetvis respekterar. AA är en av de tolkar som har försökt lämna en skriftlig begäran om hjälp till svenska ambassaden i Kabul, men ambassaden har till och med vägrat ta emot papprena.

AA är mannen mitt i bild med röd keps. Soldaterna på bilden är svenska.

Kan du säga någonting om dig själv? Hur gammal är du? Har du familj? Var bor du?

Jag är AA. Jag är 32 år gammal. Jag är gift och har ett barn. Jag bor i Afghanistan. Jag har studerat engelska och ingenjörsvetenskap, och har en examen i båda ämnena.

När arbetade du för den svenska försvarsmakten? Vad gjorde du för försvarsmakten?

Jag arbetade för den svenska försvarsmakten från april 2007 till februari 2011. Jag anställdes som tolk, men jag jobbade som en soldat. Förutom att tolka både i tal och skrift i samband med möten som säkerhetsmöten i staden och i distrikten, brukade jag åka med till distrikten för att tala med lokalbefolkningen när vi patrullerade där. Jag har sovit i öknen (på längre uppdrag upp till en vecka) och i bergen och i snön under vintern. Jag var med vid övningar på skjutbanan där alla möjliga vapen testades. Jag deltog i operationer i distrikt där motståndsmän greps och har varit med och bevittnat eldstrider många gånger längs med ringvägen (Route 5) i västra Mazar.

Jag har deltagit i sammansatta patruller med polis och miitär i Chemtal, Charbolak, Sholgara, Balkh, Dawlat Abad, Nahre Shahi, de mest ossäkra disktrikten som ofta var utsatta för attacker av talibanerna. Tack Gud för att jag har överlevt. Min historia är lång och detta är bara en kortare del av den.

Hur är situationen i Afghanistan just nu? Hur är situationen för dig och din familj?

Situationen i Afghanistan blir värre och värre för vad som går. Nyligen intog och höll talibanerna Kunduz där de dödade många människor så säkerheten är inte bra. Det flesta av disktrikten runt stan är influerade av talibanerna.

Det är bara centrum som är någorlunda säkert, men det finns inga garantier. Talibanerna har satt ett pris på huvudet på folk som har arbetat med utlänningar. Särskilt gäller det för mig som är känd hos både lokalbefokningen och talibanerna som spion. Jag har varit med i TV med svenskar och synts med dem på ute på uppdrag. De tror fortfarande att jag arbetar som spion för Sverige.

Har du någonsin tagit emot hot från motståndsmän på grund av ditt arbete för den svenska försvarsmakten? Tror du att motståndsmännen kommer att försöka mörda dig om de ges chansen?

Jag, jag har redan tagit emot hotbrev från talibanerna och även hotats på telefon. Jag har flyttat och har till och med åkt till Indien två gånger så att folk ska tro att jag är borta. Jag har blivit identifierad och när jag visade hotbrevet för polisen berättade den att det hade kommit från motståndsmän väster om Mazar. Jag är säker på att de har mitt foto, att de vet vad jag heter och var jag är. Förr eller snare kommer de att tortera, skrämma och självklar vilja döda mig. Jag tror att det är så eftersom:
• Jag har synts mycket i media (i de lokala nyheterna i TV) medan jag arbetade för svenska försvarsmakten.
• Jag deltog i många möten i stan och på disktriksnivå som vem som helst kunde delta i.
• Jag deltog i många operationer, spaningsuppdrag i instabila och röda zoner.
• Jag har varit med om många eldstrider och överfall i de fyra provinser (Balkh, Sheberghan, Sare pol and Samangan) som de svenska styrkorna opererade i.
• Jag har deltagit i många fotpatruller tillsammans med svenska förband i staden och i distrikten där de brukade tala med människor.
• Jag har till och med utpekats som spion av folk inom afghanska armén. De tror fortfarande att jag spionerar för er. De är så korrupta att om de får chansen kommer de att vara de första att skada mig.

Skulle det vara möjligt för dig att flytta till ett annat ställe i Afghanistan och vara säker där?

Det är inte möjligt. Förut var Mazar säkert men nu kan vi se att inte heller Mazar är det. Det är explosioner, attacker, självmordsbombare, kidnappningar och hot från talibanerna eller lokala krigsherrar som kan vara farligare än talibanerna. Jag kan inte röra mig i stan på natten och inte utanför stadsgränsen. Mazar går mot att bli ett helvete. Så hur ska jag kunna åka till en annan provins där jag aldrig har bott, känner ingen, har inget jobb och ingen som hjälper mig med min försörjning? Överallt är det sämre för mig än i Mazar. Jag vågar inte ens åka bil över till grannprovinsen på grund av att talibanerna sätter upp vägspärrar och granskar folks identiteter. Det finns så många säkerhetsproblem som medierna inte rapporterar om men som är verkliga.

Har du tagit emot någon hjälp av de svenska myndigheterna?

Tyvärr har de svenska myndigheterna vänt mig ryggen. Jag har skrivit tusentals mejl till Migrationsverket, men alltid blivit avvisad. Jag vände mig till de svenska styrkorna i CNL (Camp Nordic Light) i Mazar men det fanns inte ens någon som kunde komma fram till taggtråden för att prata. Detta trots att jag har bidragit mycket när jag arbetade i campen. Jag har jobbat med de högsta befälen. Mina uppgifter går att kontrollera med svenska försvarsmakten.

Har du kontaktat svenska ambassaden i Kabul för att ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige?

Jag har knackat på varenda dörr som leder till Sverige, hos konsultatet i Mazar, och hos ambassaden i Kabul har jag varit mer än tre gånger. Nu senast 5 april 2016. Jag besökte ambassaden men de ville inte ta emot mig, de ville inte ens ta emot min skriftliga begäran om skydd.

Jag till och med reste till Indien i hopp om att jag skulle få hjälp där men på svenska ambassaden i Indien sa man inte kunde göra något utan att jag skulle ta kontakt med Migrationsverket, men Migrationsverket har inte svarat på mina mejl. Jag kunde inte stanna kvar i Indien eftersom jag inte hade råd att hyra bostad, transporter, mat osv. Så jag åkte tillbaka till Afghanistan. Idag bor jag på ett annat ställe, men jag är fortfarande rädd för bli skjuten

Är det din önskan att få komma till Sverige?

Jag vill bo i mitt land, men att få bo i Sverige är ett måste för mig. Jag är inte längre säker här. När som helst räknar jag med att bli skjuten eller torterad. Jag har förstört mitt liv genom att arbeta för och bli sedd tillsammans med de svenska styrkorna. Jag bidrog mycket till den svenska insatsen i Afghanistan: tolkning, kulturell förståelse, rådgivning om alla möjliga saker i landet. Jag var med ute i fält, arrangerade möten och allt möjligt som soldaterna gjorde. Jag kan inte berätta allt men slutändan är det så att jag trots mitt engagemang, plikttrogenhet och lojalitet, nu när jag är i fara, är bortglömd. Jag är fast, kommer ingenstans och kan inte gå tillbaka till mitt tidigare liv. Därför bör jag få skydd och uppehållstillstånd i Sverige.

Vad skulle du vilja arbeta med om du kommer till Sverige? Vad har du för utbildning? Vad har du arbetat med i Afghanistan?

Jag har erfarenhet av att ha arbetat med utländska styrkor och det internationella samfundet. Jag kan engelska och har arbetat som projektledare, med planering, implementering, upphandling, styrning och ledning samt utvärdering. Jag har också kunskap om byggnation som ingenjör. Jag kan försäkra att jag kommer att kunna arbeta och försörja mig själv, som projektledare och som ingenjör, och tack vare mina kunskaper i engelska och om datorer.

Därför gör regeringen fel – Problemkalendern #17

Regeringen har inte gjort någonting för att hjälpa de tolkar som Sverige har lämnat i Afghanistan. Varför? Socialdemokraterna var ju kritiska till hanteringen av tolkarna i opposition. Partiet skrev till och med två motioner för att bistå tolkarna.

Men väl i regeringsställning har partiet och regeringen inte lyft ett finger i frågan. Försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) valde därför att interpellera justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) den 14 juni i år.

Interpellationsdebatten lämnar tyvärr mycket att önska och visar att regeringen inte har satt sig in i frågan. Kampanjledningen reder ut besticken och ger exempel på brister i regeringens anföranden.

1. De tolkar som har lämnats kvar har inte fått sina skyddsskäl prövade. Mellan 2002 och 2014 kom 40-talet tolkar att tjänstgöra med den svenska försvarsmakten i Afghanistan. De tolkar som har fått komma till Sverige har alla tjänstgjort mellan 2013 och 2014. Tolkar som arbetade mellan 2002 och 2013 fick inte sina skyddsskäl prövade av Försvarsmakten och lämnades sedermera kvar i Afghanistan när Sverige avslutade ISAF-insatsen 2014. Det är dessa tolkar som kampanjen ”Tolkarna” nu synliggör och försöker säkra prövningstillfällen för.

Varför fick inte tolkar som arbetade mellan 2002 och 2013 sina skyddsskäl prövade av Försvarsmakten? Svaret dröjde länge på sig men till slut förklarade Försvarsmakten att det berodde på personalbrist, att myndigheten saknade nödvändigt underlag och till slut också att Säkerhetsskyddslagen inte medgav prövningstillstånd för tidigare anställd personal.

Ändå säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att: “Det var den bedömningen som Försvarsmakten gjorde vid det tillfället. Jag kan inte gå in och överpröva Försvarsmaktens bedömning, det ska jag inte göra.”

Men Försvarsmakten har inte ens utrett om tolkar som tjänstgjorde mellan 2002-2013 hade något skyddsskäl eller inte. De tjugotalet tolkar som kampanjen försöker bistå har alla tjänstgjort mellan 2002-2013 och därmed inte varit föremål för Försvarsmaktens bedömning. Det är därför de har lämnats kvar i Afghanistan.

2. Under interpellationens anföranden visar statsrådet Johansson prov på stor okunskap när det kommer till hur tolkarnas vardag såg ut och varför just de har utsatts för större risker. Han säger: ”Och varför ska vi bara prata om tolkar? Varför inte assistenter eller chaufförer eller andra lokalanställda?”

Svaret är enkelt. Tolkarna har stått sida vid sida med svenska soldater och tagit samma risker. När svenskar har varit i strid så har även tolkarna varit i strid. När svenska soldater har skadats och stupat har också tolkar skadats och stupat.

Förstår inte justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att tolkarna har tagit mycket större risker än vad annan lokalanställd personal såsom kockar och byggnadsarbetare har tagit?

Regeringen behöver nu förhålla sig till att Sverige har lämnat ett tjugotal tolkar efter sig i Afghanistan. De har lämnats i Afghanistan enbart på grund av att de inte har fått sina skyddsskäl prövade, något Försvarsmakten sent omsider har sagt bero på begränsningar i nuvarande lagstiftning.

Men ingen lag behöver ändras. Ingen gräddfil behöver öppnas. Det enda regeringen behöver göra är att instruera sina underlydande myndigheter att följa svensk lagstiftning. Tolkarna kan söka uppehållstillstånd på den svenska ambassaden i Kabul eftersom Europakonventionen och utlänningslagen 5 kap. 3 a § tredje stycket har funnits vara tillämplig. Det framgår till och med av Migrationsverkets föreskrift att ambassaden är rätt instans.

Men ambassaden har vägrat att ta emot tolkar som har försökt söka skydd och inte heller prövat tillståndsärenden som Migrationsverket bett dem göra. De har gjort att Migrationsverket och Utrikesdepartementet har hamnat i luven på varandra, vilket tydliggör varför regeringen behöver instruera myndigheterna i frågan.

Statsminister Stefan Löfvén Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Regeringen tycks också ha glömt var den har stått i tolkfrågan. När Socialdemokraterna var i opposition uttryckte sig Stefan Löfven mycket kritiskt:

”Jag begriper det inte. Jag tycker att det är omoraliskt. Här har vi människor som har arbetat i Sveriges tjänst i ett sådant här tufft uppdrag och tar uppenbart stora risker om de är kvar. Vi har ett moraliskt ansvar att se till att de kommer väl ut ur detta.”

Var detta bara tomma ord från Sveriges nuvarande regeringschef?

”Jag tror att de har glömt vad som menas med att vara vapenbroder”. Tolken Sayed berättar – Problemkalendern #16

Tolken Sayed arbetade för den svenska försvarsmakten 2008 till 2010. På grund av detta ses han som förrädare av talibanerna och andra regimfientliga styrkor. Sayed är ännu ett namn i raden av personer som svenska staten inte har velat ta ansvar för efter det att Sverige drog tillbaka sina styrkor från Afghanistan.

Kan du säga någonting om dig själv? Hur gammal är du? Har du familj? Var bor du?

Jag heter Sayed Shafiq Shayan. Jag är 30 år gammal. Jag är gift, inga barn än, men min fru är gravid. Jag bor i Mazar-e-Sharif.

När arbetade du för den svenska försvarsmakten? Vad gjorde du för försvarsmakten?

Jag arbetade med den svenska försvarsmakten som tolk från mitten av 2008 till 2010. Jag genomförde mitt arbete för de svenska styrkorna lojalt och ansträngde mig att för att tillfredsställa mina uppdragsgivare, inte bara som tolk utan även som guide och rådgivare i kulturella frågor.

Vad arbetar du med nu?

Jag arbetar med administration på ett privat byggföretag.

Hur är situationen i Afghanistan just nu? Hur är situationen för dig och din familj?

Läget i Afghanistans har försämrats överallt. Motståndsrörelsen har ökat sina aktiviteter i vårt område och däromkring. Eftersom jag arbetade för utländska trupper är jag inte säker. Min fru ringer till mig fem till tio gånger om dagen när jag är ute på jobb, eftersom hon är orolig och har hört att talibanerna och andra motståndsmän dödar dem som har arbetat för de utländska trupperna.

Har du någonsin tagit emot hot från motståndsmän på grund av ditt arbete för den svenska försvarsmakten? Tror du att motståndsmännen kommer att försöka mörda dig om de ges chansen?

Ja, min far tog emot ett hotfullt samtal från motståndsröreösen 2009 när jag arbetade med de svenska styrkorna. Jag tog emot ett hotbrev förra året också. Jag är säker på att talibanerna eller någon annan gruppering kommer att döda mig eller någon ur min familj om de fick chansen. Motståndsrörelsen har stoppat bilar, tagit med passagerarna till sig och dödat dem en efter en när de har upptäckt att dessa har arbetat för utländska trupper eller för staten.

Skulle det vara möjligt för dig att flytta till ett annat ställe i Afghanistan och vara säker där?

Det finns ingen säker plats för oss inne i Afghanistan. Talibanerna och andra motståndsrörelser är aktiva i i stort sett alla provinser i Afghanistan. Vi är enkla måltavlor för dem.

Har du tagit emot någon hjälp av de svenska myndigheterna?

Jag har inte tagit emot hjälp från de svenska myndigheterna ännu. Jag tror att de har glömt vad som menas med att vara vapenbroder.

Har du kontaktat svenska ambassaden i Kabul för att ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige?

Vi försökte få kontakt med svenska ambassaden i Kabul, men ingen på ambassaden ville träffa oss.

Är det din önskan att få komma till Sverige?

Självklart! Det är min önskan att komma till Sverige och starta ett nytt liv i fred och säkerhet.

Vad skulle du vilja arbeta med om du kommer till Sverige? Vad har du för utbildning? Vad har du arbetat med i Afghanistan?

Jag skulle vilja arbeta inom byggnad i Sverige, eftersom jag arbetar med det här. Jag har en gymnasieexamen men kunde inte gå på universitet på grund av ekonomiska skäl. Men jag skulle mycket gärna fortsätta att utbilda mig om jag fick möjlighet till uppehållstillstånd i Sverige.

Tidigare minister KU-anmäld i tolkfrågan – Problemkalendern #15

Det senaste i tolkfrågan är att riksdagsledamoten Niclas Malmberg (MP) har anmält den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M) till Konstitutionsutskottet (KU). Det uppgav Malmberg på sin blogg igår.

Till vänster: Tobias Billström (M) Till höger: Niclas Malmberg (MP)

Malmberg anmäler det tidigare statsrådet eftersom han menar att det finns underlag som tyder på att Billström, under sin tid som migrationsminister i alliansregeringen, kontrollerat hur enskilda myndigheter har agerat i tolkfrågan.

Malmberg anser att det finns fog för att Billström har gjort sig skyldig till ministerstyre. Ministerstyre är förbjudet i Sverige och innebär att en minister bestämmer hur en eller flera myndigheter ska handlägga enskilda ärenden.

Malmberg grundar sin anmälan på en mejlkorrespondens mellan Migrationsverket och Utrikesdepartementet och ett samordnat uttalande i media några dagar senare där migrationsministern och Migrationsverket medverkar.

I mejlet skriver Migrationsverkets dåvarande rättschef Lennart Kostalainen att regeringen måste ”fatta ett politiskt beslut” och förväntar sig att regeringen ”ger klarsignal” för att Utlänningslagen ska kunna tas i anspråk för att hjälpa tolkarna. Det framgår av den JO-anmälan som har lämnats in av tolkarnas advokater:

Några dagar senare, den 30 juli 2012, uttalar sig både migrationsminister Tobias Billström och Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson i media.

Billström säger: ”Jag tycker att det skulle vara helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det.”

Migrationsverket säger: ”Vi har inte mandat eller befogenheter att besluta i sådana här frågor, det måste upp på högsta nivå.”

Migrationsverkets mejl och uttalande är häpnadsväckande. Både rättschefen och presschefen menar att de behöver klartecken från regeringen. Men Migrationsverket ska inte fråga regeringen om lagen ska användas eller inte utan bara följa den.

Det tidigare statsrådet Tobias Billström hade heller inte rätt att bestämma hur Migrationsverket skulle ha agerat i ärenden som rörde tolkarna. Och i enlighet med vad riksdagsledamoten Niclas Malmberg skriver är det möjligt att Billströms uttalande den 30 juni har föregått den kommande myndighetsprövningen.

Det finns alltså tillräckligt med underlag för att man ska misstänka att Billström givit order om hur myndigheterna ska hantera tolkarnas ansökningar. Har detta skett är det ett fall av ministerstyre, vilket är förbjudet i Sverige.

Kampanjledningen kommer följa KU-anmälan och gläds över att fler riksdagspartier engagerar sig i frågan.

— Uppdatering kl. 13.52 —

Nu är anmälan upplagd på riksdagens hemsida. KU-anmälan mot den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M) kan läsas här.